Vidunderliga färglandskap

Efter en lång, gedigen utbildning i Finland, Norge och slutligen Kungl konsthögskolan i Sverige hade Oskarshamnsbördige Niklas Mulari i våras sin examensutställning på Galleri Mejan i Stockholm. I maj deltog han i Konsthögskolans avgångsutställning i Konstakademiens lokaler. Nu är Mulari Uppsalaaktuell med vinterns utställning på Teatergalleriet, där hans vindlande vackra, poetiska måleri i storformat visas över årsskiftet och ända till trettondagen.Mularis måleri har av honom själv liknats vid musikers samplingar. Det betyder att han - likt många samtida konstnärer - hämtar intryck, detaljer och bildelement från andra konstnärer. Men också att han återbrukar egna bildidéer, citerar och lånar av sig själv.När det gäller lånen från andra konstnärer är det ett frekvent förekommande drag hos den samtida konst som efter postmodernismen ifrågasätter bilders autenticitet och i stället erkänner beroendet av konsthistorien, även den allra mest näraliggande.Det ligger givetvis nära till hands att försöka spåra sådana antydda bildkällor. Spontant går tankarna till så skilda målare som Nina Roos, Håkan Rehnberg och till och med Gerhard Richter. Andra betraktare får säkert andra associationer och konstnären själv har givetvis sin egen agenda.Men framför allt är Niklas Mulari en suverän bildskapare med ett flödande rikt måleri som tillåts växa fram ur en grundidé och sedan utvecklas i sin egen takt med färgen som enda redskap. Det betyder öppenhet för infall och impressioner, spontanitet och fantasi, tilltro till redskapen och det valda mediet, övertygelse om visualitetens egenvärde och måleriets kraft utan alltför begränsande krav på representativitet. Inför Mularis bländande, hisnande färglekar är öppna sinnen, böjlighet, lust och sinnlig glädje det bästa förhållningssättet.Mularis färg skimrar och lyser, läggs på i breda stråk eller radas upp i färgskalans alla ränder. Det är regnbåge och färgkarta, koloristisk lust och estetisk fingertoppskänsla i överväldigande säker kombination. Lager på lager av färg låter underliggande toner skymta och beblanda sig med ytan till ettmångskiktat färgfyrverkeri. Rörelsen är ofta mjukt böljade eller kraftfullt vägröjande. Titlar är kryptiska och verkar snarast vara efterkonstruktioner. Konstnären själv värjer sig en smula mot beteckningen abstrakt måleri, men nog är resultatet av hans fria skapande i huvudsak abstrakt. Men i sin lustfyllda sinnlighet är målningarna samtidigt högst fysiska. Färgskalan är blond, stundtals nästan söt; liknande tendenser kan man se hos flera unga målare i Europa just nu. Ett av de hetaste namnen är tysken Norbert Bisky, vars måleri har en liknande färgskala, även om konceptet är helt annorlunda hos denne bitske samtidsskildrare. Mularis abstraktioner däremot håller dörrarna vidöppna utan att styra betraktaren in i någon berättelse.Teatergalleriet har ännu en gång bevisat sin aktualitet genom att presentera en nyutexaminerad konstnär vars fortsatta karriär borde vara tämligen självklar. För Uppsalas konstintresserade publik är det ytterst angenämt att redan på detta tidiga stadium få lära känna Niklas Mularis konstnärskap.