Vid livets vändpunkter

Ann-Sofi Sidéns nya verk Vid sidan om övertygar med osentimental kraft, skriver Cristina Karlstam.

Ur Ann-Sofi Sidéns verk Vid sidan om.

Ur Ann-Sofi Sidéns verk Vid sidan om.

Foto:

Kultur och Nöje2008-08-30 00:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När Bonniers konsthall i Stockholm nu inleder höstens utställningsverksamhet med ett nytt verk av Ann-Sofi Sidén är det den konstnär som på 90-talet skapade det internationellt mycket uppmärksammade verket Warte mal! om trafficking i Europa som är tillbaka. I Moderna museets stora, välgjorda retrospektiv 2005 ingick inte det verket (som dock hade visats på samma museum några år tidigare).
Warte mal! är det hittills mest komplexa av Sidéns arbeten, såväl tekniskt som innehållsligt.
I det nya verket, Vid sidan om eller In passing som är dess internationella titel, behandlar konstnären med öppen blick och utan skygglappar ännu ett undanskymt men högst reellt fenomen i vår samtid.

Vid sidan om handlar om separation och identitetsförlust eller snarare identitetsbyte. Det handlar om en ung kvinna som lämnar sitt spädbarn i ett av de "barninkast" som installerats i vissa tyska sjukhus. Hon som nyss var mamma förvandlas i samma ögonblick till en barnlös kvinna. Barnet som nyss var hennes är i samma stund ingens, eller möjligen samhällets, här representerat av sjukhuset.
Samtidigt som denna oerhörda separation inträffar i två människors liv, kvinnans och barnets, pågår livet runt omkring som vanligt. Byggjobbarna fortsätter sitt arbete, en joggare är ute på morgonens träningspass. Pendeltågen går som alltid. På sjukhuset registrerar övervakningskameran inte bara den dramatiska händelsen utan även sådana vardagliga ting som korridorstädning, journalläsning och arbete på sköterskeexpeditionen.

Liksom i Warte mal! är det nya verket iscensatt i ett rum i rummet som gör att vi som betraktare ofrånkomligt dras in i skeendet. Med en rak saklighet som saknar såväl sentimentalitet som moralism gör Sidén ett inlägg i samhällsdebatten som det är synnerligen svårt att värja sig mot. Det handlar om frihet och ansvar, om människovärde och identitet. Och det utförs med den tekniska och estetiska perfektion som konstnären redan tidigare många gånger visat prov på. Bland samtida konstnärer som på liknande sätt arbetar narrativt med rörlig bild är det enligt min mening bara finländska Eija-Liisa Ahtila som når upp till Sidéns kvaliteter.
Staden Berlin är spelplatsen för detta mångdimensionella drama, men de etiska frågor som aktualiseras är oberoende av tid och rum och egentligen även i djupare mening av sitt konkreta ämne. Vad gör vi med våra liv, hur hanterar vi livet, hur behandlar vi varandra och då särskilt de allra minsta?

Vem äger rätten att bestämma över liv, eget och andras? Är det ett gott samhälle som erbjuder lösningar som denna i desperata situationer? Och på ett mer existentiellt plan: hur se de ögonblick ut i människors liv då livsavgörande beslut fattas och omsätts i handling medan omvärlden fortsätter att fungera som vanligt?
På luckan till det lilla utrymme där den unga kvinnan i Sidéns verk placerar sitt barn står det Nur in Notfall öffnen - Öppnas endast i nödfall.

Mitt i det vardagliga, pulserande livet i storstaden Berlin inträffar ett sådant nödfall i det fördolda. Ann-Sofi Sidén synliggör detta med en kraft och ett allvar som träffar rätt i solar plexus. Hon gör det genom två parallellt löpande berättelser, den ena i färg och med stadens ljud som kuliss med mamman på väg till sitt livsavgörande handling, den andra filmad i svartvitt med de övervakningskameror som är en del av vårt samhälle i dag och som Sidén redan tidigare använt i sina verk.
Effektfulla på gränsen till det outhärdliga är bilderna av det gråtande barnet som tas om hand av sjukhuspersonalen. Vi ser bara det skrikande ansiktet; inga ljud tränger igenom. Den oönskade nya individen är lämnad i ett identitetslöst Ingenmansland, den hinna av anonymitet som omger det övergivna barnet, samtidigt som verkets andra del skildrar den före detta mammans förvandling till en av staden Berlins många prostituerade.
Med Ann-Sofi Sidéns Vid sidan om visar Bonniers konsthall den tredje utställning som är fokuserad på ett enda verk. Tidigare har Salla Tykkä och Adrian Paci presenterats med enskilda verk. Och som när det gällde dessa föregångare är Ann-Sofi Sidéns Vid sidan om ett så innehållsrikt och komplext verk att det både kräver och ger mer än många större utställningar. Samtidigt markerar konsthallen sin värdering av det enskilda konstverket på ett mycket tydligt sätt.
Konst
Bonniers konsthall
Ann-Sofi Sidén
Vid sidan om
tom 12/10