Varning för trollen

De är med rätta älskade av såväl barn som vuxna, de runda Mumintrollen, arga lilla My, Snusmumriken, Hemulen, Hattifnattarna och alla de andra invånarna i Mumindalen. Konstnären och författaren Tove Janssons skapade värld är så rik och mångtydig att var och en kan ta den till sitt hjärta. Vilket barn har inte ryst av förfäran när den olyckliga Mårran trätt in på scenen, vilken vuxen har inte känt igen den existentiella ensamheten som blir till isande kyla, lik den som strömmar ut från Mårran.

Ändå är det inte i första hand en utställning för barn som nu visas i Bror Hjorths Hus i Uppsala. Den kompetenta museiledningen har större ambitioner än att roa och underhålla när man bereder plats för en utställning i det hus där Bror Hjorth, en av 1900-talets främsta svenska skulptörer och tecknare, en gång hade stämma och säte.
I stället har man arrangerat en utställning som har syftet att ta ett helhetsgrepp på ett unikt konstnärskap. Visst finns där sagohörna för barn, visst säljer man Tove Janssons alla böcker till specialpris i anslutning till utställningen. Men den som väntar sig en snäll sagoutställning med alla de världsberömda figurerna får möta något helt annat.

Det börjar med Snusmumrikens Vårvisa, där han klagar över svårigheten att hitta en sång "om en som går allena och är fullständigt fri", en underbar upptakt till en utställning av en konstnär om vilken det kan sägas att hon var ovanligt unik och fri i sitt sätt att berätta om tillvarons mysterier.
Den fortsätter med ett antal omslag till tidskriften Garm, som gavs ut åren 1940-45, och frågan är om inte dessa bilder är det bästa av allt som visas i Bror Hjorths Hus. Titta extra noga på bilden av alla Små-Hitler som i all sin ynklighet är mer ägnade att skratta åt än rädas inför. Missa inte bilderna av Stalins båda ansikten, det smilande förföriska och det verkliga aggressiva i en och samma bild. I det stormiga havet räddar sig människorna från att drunkna medan det förhatliga hakkorset går sin undergång till mötes i vågorna. Och I bilden från 1945 svävar fredsduvan över svart ruiner frånkriget.

Den som vill kan säkert i dessa och andra bilder av den unga Tove Jansson (hon var född 1914) finna den ideologiska grunden till den mänskligt ödmjuka och samtidigt så medvetet antivåldsinfluerade Muminvärld som skulle komma att bli hennes signum och grunden till hennes världsberömmelse.
Vägen in i Muminvärldens alla mysterier och bottnar går i utställningen via fyra målningar av Tove Jansson. Det är ett synnerligen lyckat grepp att även visa prov på den här delen av hennes konstnärskap. Kanske hade hon aldrig blivit lika stor som målare - verken som visas är snarast konventionella och habila - men att Tove Jansson som konstnär var något mycket mer än en aldrig så skicklig illustratör står alldeles klart. Och exempelvis målningen Natt från 1969 med sitt huvudsakligen abstrakta färgmåleri skulle säkert ha kunnat utvecklas vidare.

Men självklart är det ändå de föredömligt välarrangerade delarna ur Muminvärlden som är utställningens klimax, inte minst eftersom varje besökare här återser och återknyter bekantskapen med de välkända gestalterna. Det är ett sant nöje att få se originalen till alla dessa bilder som blivit klassiker och att kunna konstatera att Tove Jansson var en lysande akvarellist och tecknare. Här finns originalen till Den farliga resan (1977) ett existentiellt drama i sagoform med lilla Susanna med de runda glasögonen som centralgestalt. Här visas tuschteckningarna till Farlig midsommar (1954) där lilla My återfinns; scenen från bokens omslag har för övrigt byggts upp i Bror Hjorths Hus som en (lite läskig) myshörna för läshungriga barn. Mumintrollen och den stora översvämningen (1945), Det osynliga barnet (1962) och Kometjakten (1945) - alla är de med i utställningen med Tove Janssons originalkonstverk.
Bror Hjorths Hus Tove Jansson-utställning är något av det bästa som museet åstadkommit. Vilket inte vill säga litet när det gäller ett kvalitetsmuseum som detta som aldrig sneglar åt trenderna utan går sin egen väg, "allena och fri" för att travestera Snusmumriken.

Varning för trollen

I Bror Hjorths Hus tar man ett välkommet helhetsgrepp på Tove Janssons allt annat än ofarliga konstnärskap, skriver Cristina Karlstam.