Varm fotografi

Lilla Ekocaféet med sin galleriverksamhet på Drottninggatan i Uppsala har alltmer kommit att framstå som en anspråkslös men ambitiös liten kulturarena, där man får kryssa bland lunch- och fikagästerna för att bese väggarnas utställningar. Just nu är det Penja Hesselbäck, målare och fotograf från Stockholm, som visar en svit färgfotografi från det lilla öriket Komorerna, beläget mellan Moçambique och Madagaskar.Öarnas människorDet är välkomponerade bilder, huvudsakligen med öarnas människor som motiv. Bilder tagna med nyfikenhet, intresse och en vilja att lära känna den miljö och de människor som befolkar den, och inte minst en ambition att förmedla glimtar av denna erfarenhet till betraktaren.Att bilderna är så "vackra" har ingenting med kitsch eller överdrivet esteticerande att göra; i stället framstår dessa fotografier som kongeniala med den verklighet som faktiskt skildras, vare sig det är ungdomarna i de färgglada dräkterna som trängs vid en avspärrning, den lilla fiskeflottan om två personer i en enkel liten båt som skymtar ensligt på havet eller den stämningsfulla landskapsstudien som fått titeln Före monsunen.De två flickorna som frimodigt möter fotografens och betraktarens blick i bilden Utan tvekan är en av pärlorna i denna lilla utställning som man gärna önskar många besökare.Lekfullt hos KonstfrämjandetKonstfrämjandet har den här gången en lokal utställare, nämligen Erik Hedman, alltid lika lekfull och ofta överraskande originell i sina verk. Här har han valt en sparsmakad exponering av inalles fyra verk.Den lätt absurda videon Hamburgare, en tecknad dvd-animation exponerad i en liten minibiografliknande lucka med rara röda sammetsgardiner har visats tidigare men håller fortfarande. Lika humoristisk är den röda raketen, som vid närmare studium även den visar sig innehålla en dvd-animation där en tecknad man frenetiskt skrubbar en toalettsits.De båda övriga verken är dels ett digitaltryck av lustiga gubbar, monterat på platta, och samma gubbar i en utsågad version installerade på galleriväggen. Sammantaget fyra humoristiska, och fantasifulla exempel på Hedmans personliga stil, men som utställning tämligen påvert. Erik Hedman kan mer, vilket han tidigare visat, och en större utställning av honom vore inte fel.Vinnande konceptAnette Wixner, som tagit Galleri 1:s båda rum i anspråk, fortsätter att förfina och variera sitt vid det här laget tämligen välbekanta bildspråk. De nära tingen är som alltid hennes motiv, eller kanske snarare alibi för rätten att leka med färg och form. Den klara paletten där kalla och varma färger ställs sida vid sida är ett signum för denna konsekventa konstnär. Ett par lätt avvikande dukar visar en lust att prova nya vägar, inte minst koloristiskt.Men merparten är sig lik från tidigare utställningar, och varför skulle en konstnär egentligen ändra ett så vinnande koncept?