Välförtjänta stipendiater

För den som har till uppgift att bevaka och kommentera det uppsaliensiska konstlivet hör senhöstens presentation av årets Anna-Lisa Thomson-stipendiater till de mer angenäma uppdragen. Med ett närmast osvikligt spårsinne lyckas stipendiejuryn för det allra mesta hitta begåvade, inte sällan nyskapande unga konstnärer som just avslutat sin utbildning vid någon av landets konsthögskolor. Inte sällan återfinner man de belönade unga konstnärerna i andra sammanhang några år senare, antingen i separatutställningar eller i gruppsammanhang. Juryn kan med facit i hand konstatera att man "valde rätt" när man utsåg sina stipendiater.Årets fyrklöver som nu visar sin stipendiatutställning på Konstmuseet passar väl in i detta sammanhang. Att de dessutom tillsammans genom sina skilda koncept- och teknikval rätt väl speglar dagens konstbild gör dem givetvis representativa för ung svensk konst anno 2006. Såväl fotografi och måleri som skulptur och video­konst får med årets konstnärer sina goda företrädare.Den fotobaserade konsten är en stark trend inte minst bland dagens unga kvinnliga konstnärer. Anna Bokström, utbildad i Malmö, ansluter till den framgångsrika tradition av narrativ fotografi som har många goda svenska företrädare. Men Bokström gör det på sitt eget vis med djupt engagerande bilder av barns och unga kvinnors utsatthet. Hennes bilder antyder snarare än förkunnar, och däri ligger mycket av deras styrka. Ingenting är riktigt utsagt, men som betraktare får jag en bestämd känsla av att bevittna utsatthet och ensamhet. Bildspråket är inte särskilt originellt eller experimenterande, men effekten desto mer övertygande.Till den stora gruppen målare bland dagens unga konstnärer ansluter sig Emma Hartman, utbildad vid konsthögskolan i Umeå. Men Hartmans måleri är inte av det berättande slag som annars är klart dominerande i dag. I stället arbetar hon med rummets djup och magi i ett laddat, färgmättat måleri som pendlar mellan föreställning och abstraktion. Det finns ett nästan oemotståndligt sug i Hartmans färglandskap som lockar in betraktaren och får oss att gå i dialog med summet som både fysisk och andlig verklighet.Tredimensionell skulptur är inte det vanligast förekommande uttryckssättet bland konstnärer i dag. Men Charlotte Widegren, utbildad vid Kungl konsthögskolan i Stockholm, har valt det arbetssättet för sin installation By the lake, som har länkar till konstnärskap som Bianca Maria Barmens, Robert Gobers och Mars Quinns. Widegrens variant är en mångbottnad installation i flera delar med ett starkt berättande drag.Den fjärde och sista stipendiaten är Maude Södergren, utbildad vid Konstfackskolan i Stockholm och gruppens videokonstnär. I en 23 minuter lång film, Frihet carbonara, berättar Södergren en absurdhistoria som med sin svarta galghumor och oskuldsfulla galenskap tränger under civilisationens fernissa och avslöjar delar av vår natur som vanligtvis döljs under konvention och etikett. Maude Södergren suddar ut gränderna mellan normalitet och galenskap och relativiserar begrepp som empati och likgiltighet på ett lysande humoristiskt och samtidigt diaboliskt träffande sätt.