Välbekanta verk sedda med nya ögon

Ur Uppsala konstmuseums samlingar har utställningen Highlights sammanställts till alla konstintresserades glädje, skriver Cristina Karlstam.

Augusti 1986. Målning av Lena Cronqvist

Augusti 1986. Målning av Lena Cronqvist

Foto:

Kultur och Nöje2008-05-31 00:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Till konstmuseets definitiva fördelar framför konsthallens hör att den förra institutionen förfogar över större eller mindre konstsamlingar. Kvaliteten liksom mängden varierar givetvis från museum till museum. Men samlingarna finns där som en konsthistorisk bas att utgå ifrån när man arrangerar sina tillfälliga utställningar, och för publiken att återvända till mellan utställningarna eller helt enkelt därför att man vi se mer och läsa mer om sitt museums innehav av konst.

Moderna museet i Stockholm är känt för att hysa en av norra Europas främsta samlingar av modern konst.
Men Moderna museet och Stockholm är långt ifrån ensamma om att äga och förvalta god konst. Norrköpings, Göteborgs och Borås konstmuseer brukar nämnas när frågan om regional konst kommer på tal. Det finns i sammanhanget även goda skäl att räkna Uppsala konstmuseum till dessa stationer för den som vill göra en konstodyssé runt Sverige.

Tillgängligheten är en av prövostenarna för de flesta museer. Merparten av konsten brukar av utrymmesskäl förvaras i magasin; endast ett urval kan visas för allmänheten. Desto viktigare då hur utställningar med verk ur samlingarna presenteras. Det duger inte att hänga upp ett antal verk på väggarna utan genomtänkt koncept. Sådana utställningar blir i allmänheten anonyma och ganska trista.
Sedan en tid tillbaka har Uppsala konstmuseum plockat russinen ur sina samlingar och presenterar ett drygt 20-tal verk under titeln Highlights - höjdpunkter ur Uppsala konstmuseums samlingar. Det är en utställning av det slag som man önskar att Uppsalaborna skulle gå man ur huse för att se; att turisterna i Uppsala har en högtidsstund att vänta vid sitt besök på Konstmuseet är också givet.

För att göra de valda verken tillgängliga för en tänkt publik, även för den som inte är så orienterad i samtidskonsten, har museiledningen valt ett berömvärt pedagogiskt koncept som har den stora fördelen att förmedla synpunkter, information och läsarter utan att bli pekpinnedidaktisk och styrande. Man har bett en samling konstkunniga personer att skriva texter till vart och ett av de utvalda verken, texter som dels finns tillgängliga i tryckt form, dels som inlästa att lyssna till via museets audioguider. Vad detta betyder av vägledning men också bollplank för egna reaktioner och associationer kan inte överskattas. Man kan bara upprepa rekommendationen: besök Konstmuseets Highlights och ta del av bild och text!
Vad är det då som intendenten Ann-Christine Fogelberg valt att presentera som höjdpunkter ur museets samlingar? Ingen torde ifrågasätta valet avOlle Bonniers Plingeling från 1949, ett visuellt partitur som med minsta möjliga medel (tolv olikfärgade prickar) fångar in det väsentliga i ett av svensk 1900-talskonsts stora konstnärskap. Andra highlights bland de utvalda höjdpunkterna är Esko Männikkös stillsamma stilleben över ett alternativt livssätt, Karen Knorrs feministiska "annektering" av traditionstyngda Gustavianums Anatomiska teater eller Outi Heiskanens installation Uppsala ljus-hus från 2005. Att Uppsala konstmuseum äger ett verk av Gunnel Wåhlstrand, en av Sveriges intressantaste unga konstnärer som i sina minutiöst utarbetade bilder söker frammana bilden av en frånvarande pappa, konstaterar jag med glädje. Liksom att begåvade Hanna Beling numera är representerad i sin hemstads konstmuseum med silikonobjekten Stående Tora & Sittande Stina. Hanna Beling blev den sista mottagaren av stipendiet till kulturprofilen John-Bertil Lundéns minne härom året.

Highlights innehåller också centrala verk av exempelvis Lena Cronqvist, Carl Johan de Geer och Karin Ellberg, vilket tveklöst säger en hel del om bredden på den här intressanta presentationen av museets samlingar.
Konstmuseet avslutade nyligen sin affischutställning Protest och progg. Nu visar man som en pendang till denna återblick på propagandistisk 70-talskonst utställningen 3 x ungdomsvåld. Det är ungdomar från tre olika länder som arbetat på temat Ungdomsvåld och utifrån detta skapat sina egna affischer. Droger, mobbing, sexuella trakasserier men också modets terror och falska skönhetsideal är sådant som unga människor i Sverige, Argentina och Venezuela reagerat mot. Deras bilder är alla uppfordrande och inte sällen originella i sin utformning och alla värda att tas på allvar. Bäst minns jag Francisco Sadines affisch av en ung kvinna klädd i taggtrådstop, en talande bild om unga kvinnors situation i dag, inte bara när det gäller skönhetsideal och modeterror.
Konst
Uppsala konstmuseum
Highlights - höjdpunkter ur Uppsala konstmuseums samlingar
Tom 14/9
Affischkonst - 3 x ungdomsvåld
tom 8/6