Vägra tv och Facebook
I ett videoverk på Teatergalleriet slår Catti Brandelius mot slötittande och ytlig gemenskap. Knappast hennes främsta arbete, men klart sevärt. I en annan video förvandlar Anna Kinbom städning till något roligt.
Videoverk av Catti Brandelius
Foto: Birgitte Meidell Roald
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Titel:Catti Brandelius
Produktionsfakta:Teatergalleriet
(tom 13/3)
Artist: Peter Pan städar hos mig
Titel:Anna Kinbom
Produktionsfakta:Uppsala Stadsteater
(tom 6/3)
Catti Brandelius passar osedvanligt bra på ett galleri i en teater. Hennes performance tangerar ofta teater på ett sätt som liksom avslöjar vad hela teaterformen kan och bör ha för funktion. Som sitt mest kända alter ego Miss Universum har hon med stor precision och ett avväpnande naivt, men fortfarande knivskarpt, anslag dekonstruerat de kvinnobilder som har störst företräde i det offentliga - skönhetsdrottningen, modern och artisten.
Allt med ett rest långfinger mot patriarkatet. Bara utgångspunkten, att själv utropa sig till miss Universum och inte låta någon gubbslemmig jury bestämma, är briljant.
Catti Brandelius har det senaste decenniet använt en rad fiktiva karaktärer för att bända upp könsstrukturerna, och även om figurer som Profesora och Evert Taube inte har fungerat lika bra som Miss universum så har de i varje fall breddat Brandelius eget konstnärskap.
På Teatergalleriet möter betraktaren Catti Brandelius i eget namn. Videoverket Jag vägrar kolla på tv är dock i allt väsentligt ytterligare en låt och en video av Miss Universum - tokrolig, naiv och rakt på sak.
Tillsammans med performancekollegan Anna Kinbom dansar sig Catti Brandelius iklädd blå sparkdräkt genom en enkel poplåt mot en vit bakgrund. Aversionen är som titeln anger riktad mot ett slötittande på tv som bland annat innebär att man mot all rimlig logik låter svettiga tv-kockar som använder älgstek och flambering som solklara penisförlängare infiltrera sin egen vardag.
Med en självklar diskrepans förenas tv-embargot med en intrikat kunskap om vad som faktiskt finns i tablåerna.
I andra versen är Facebook hatobjektet och Brandelius sjunger ut en önskan om att slippa ta del av en digital pseudogemenskap som gör det möjligt att ha 700 vänner utan att känna en enda människa. Alla ord korsrefereras rätt kongenialt i ett rörelseschema av koreografen Amanda Schultz.
Jag vägrar kolla på tv är knappast Catti Brandelius främsta arbete, men helt klart en sevärd bagatell och en låt som fastnar.
En trappa ned, i en städskrubb i teaterns foajé, visar Anna Kinbom ett eget videoverk. I Peter Pan städar hos mig låter Kinbom sagan infiltrera verkligheten och städar helt enkelt sin lägenhet utklädd till barnet som vägrar bli vuxet. Om bruna byxor, ett snöre runt midjan, grön tröja och en hatt i samma färg gör den gråa vardagssysslan roligare framgår inte av videon, men den blir i alla händelser åtminstone en smula roligare att titta på. Kostymen är sparsmakad och skulle inte tolkas som Peter Pan om det inte vore för verkets namn. Kinbom har, kunde man säga, vänt fiktionen inåt och konstaterar någonting om att det är ett aktivt beslut att axla en roll. Och vill man komma med en diffus utsaga åt det hållet är en teaterfoajé en utmärkt estrad.