Vägen inåt genom vatten
Mystiken och dramatiken i de norrländska vattendragen står i centrum i Maj-Siri Österlings målningar. Konstnärens väg till sig själv går bildligen genom fiskstim, rom och yngel och en oändlig massa vatten, skriver Frida Arnqvist.
Vandring II, målning av Maj-Siri Österling
Foto: Hans E Ericson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
förståeligt, hennes verk kommer fint till rätta i det rymliga utställningsrummet.
Norrländska rötter
Genomgående är det vattnet och dess bestånd av fiskar som verkar vara viktiga för Maj-Siri Österling. Hennes norrländska ursprung visar sig tydligt i laxen och laxfiskets älvar och vattendrag i Norrbotten — tydligt bildar de en gemensam klangbotten i måleriet. Nätet, fisken, ynglet och vattnet blir redskap för något annat större, förknippat med konstnärens härkomst.
I Maj-Siri Österlings barndomsminnen får motiven en märkligt enhetlig symbolgrund. Erfarenhet av de år hon spenderat i Frankike är intet som skymtas över huvud taget i utställningen Vandring, i stället är det alltså mystiken och dramatiken i de norrländska vattendragen som verkar locka.
Maj-Siri Österlings naturnära kopplingar låter ändå aldrig verken bli riktigt abstrakta, oftare förenklas formerna och blir till svaga mönster mer än att de tar en central plats i kompositionen. Fiskarna och mönstren blir däremot som en betydelsebärande del i varje verk. Att de dessutom är vackra att se på även utan att innerbörden är känd, är ingen nackdel. Ett favoritverk är den målning som i förstone består av en isande klarblå bakgrund, med starkt orange prickar. I sitt sammanhang är det efter en stund tydligt att det är rom konstnären målat av, men ett tag är det främst ett vackert mönster som hänger på väggen.
Behagligt tempo
Utställningens tempo är behagligt. Det är visserligen samma motivkrets konstnären behandlar, men olika tekniker (olja och akryl, pastellkrita bl a) och framför allt ganska olika format gör att det inte känns upprepande. En intressant detalj att observera är att konstnären låter flertalet verk ha samma namn — Spår i vatten. Näst intill dussinet verk i utställningen går under samma beteckning, vilket främst kommer hängningen till hjälp i stallet. Här blir det de tre stora verken med samma namn som fångar upp betraktaren och bildar andhämtningshål — kanske är det ingen slump att det finns bänkar placerade vid just dessa stora målningar, som effektivt lugnar ner upplevelsen och låter fantasin leta efter föreställande mönster?
Att Maj-Siri Österlings måleri — den fiskebetonade motivkretsen till trots — skulle begränsas att handla om något biologiskt undersökande av arter eller naturens beteende är däremot felaktigt. Det är snarare så att bilderna berättar om ett förhållningssätt till motiven, naturen och fisket som uttrycker personliga minnen, historia och erfarenheter av mänskligt liv.
Vandring är en sevärd utställning just på grund av Maj-Siri Österlings inställning till sin motivsfär; det är anmärkningsvärt att konstnärens väg till sig själv bildligen verkar gå genom fiskstim, rom och yngel. Och en oändlig massa vatten.