Unga tidsvittnen och äldre
Sommarens utställning i Bror Hjorths Hus, ger en tänkvärd och rolig bild av barnet och konstnären som tidsvittnen, skriver Cristina Karlstam.
Placeringskort från barndomen, av Inge Schöiler, den blivande Göteborgskoloristen.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den lilla barnteckningen kompletteras nu med den professionella grafikern Ulla Freis kopparstick från 2002. Inte mammas morgonrock den här gången, men ett textilt föremål vars mjuka veckbildning inte är helt olika morgonrockens.
Ulla Fries båda verk är exempel på den roliga och väl genomförda utställningen Konstnärens som valp som är Bror Hjorths Hus sommarsatsning 2008.
Hur tecknade de blivande konstnärerna som barn? Kunde man redan på huvudfotingstadiet eller strax därefter ana den kommande begåvningen? Eller är det kanske mindre fråga om den romantiska synen på konstnärskapet som medfödd genialitet som gäller? Kan man exempelvis med trovärdighet hävda att 10-årige Dan Wolgers vikteckning från 1965 avslöjar den kommande fribytaren, här representerad med sin fantastiska bronsskulptur Nattfiskare? Visst kan man säga att Wolgers och flera av de andra medverkande konstnärerna till skillnad från de flesta av oss överlevt vuxenblivandet med bibehållen lekfullhet, frihet och kreativitet. Som ett resultat av detta förhållande vill man också gärna tolka skulpturen med nattfiskaren som likt konstnären bär sitt av tankar tyngda huvud händigt i en korg på ryggen.
Utställningen är full av sådana fascinerande upptäckter. Bror Hjorths självporträtt i bitande snöstorm från 1913 är tveklöst brådmoget (unge Bror var 19 när porträttet målades), Jan Håfström visar sig ha varit en hyvens serietecknare som grabb, Natasha Dahnberg och Helena Laukkanen ritade som de flesta småflickor söta prinsessor som barn. Och att Bruno Liljefors var en duktig naturtecknare redan i 10-årsåldern ger exempelvis hans Lejon smyger på tiger besked om.
Till de verkliga pärlorna bland "valpteckningarna" hör blivande Göteborgskoloristen Inge Schöilers placeringskort och påskkort från barndomen. Enno Halleks tuschteckningar, utförda av den från Estland nyss anlände tonåringen, är både skrämmande och imponerande i fråga om såväl motiv som utförande. Det är långt till det mogna konstnärskapets harmoniska bärbara solnedgångar, av vilka en ingår i utställningen i Bror Hjorths Hus. Av Enno Hallek visas dessutom en film i museets källarplan med titeln Hjärtat som ingen ville ha. Och uppe i utställningen kan man beskåda Halleks hisnande fantasifulla och vackra Himmelsskrapa, en relifmålning på trä.
Egron Lundgren var en 1800-talseuropé med Drottning Victorias uppdrag som hovmålare. Hans raffinerade akvarell från Indienresan han företog som krigskorrespondent hör till de verkliga rariteterna i den här utställningen. Med lite vemod konstaterar man att man även före fotografins tid kunde berätta i bild från främmande länder. Forna tiders tidningstecknare ägnar man därför gärna en varm åtanke inför Lundgrens verk. Roligt är också att se de lite prudentliga teckningar den unge Egron utförde med motiv från pojkrummet.
I museets teckningssal innanför ateljén visas några barnteckningar från 40-talet och i dag. Särskilt intressanta är de bilder som barnen utförde under beredskapsåren, sammanfattade under rubriken Svenskarna i allvarstider. Medan dagens barn berättar om tv-tittande, surfande och datorspelande ritade 40-talets barn mörkläggning, soldattransporter och annat som hörde till krigsårens verklighet. Om detta kan man knappast moralisera, bara konstatera att barn är tidsvittnen på ett alldeles särskilt sätt.
Och det är just som sådana tidsbilder man kan avläsa också de nu etablerade konstnärernas ungdomsalster, som utgör stommen utställningen. Visst kunde man ha gått längre och djupare i jämförelserna mellan då och nu, men redan i detta sitt lite skissartade koncept är Konstnären som valp en stimulerande utställning att ta del av.
Konst
Bror Hjorts hus Hus
Konstnären som valp
Tom 7/9
Bror Hjorts hus Hus
Konstnären som valp
Tom 7/9