Underhållande av tio tecknare

Tio konstnärer sammanbundna av ett geografiskt faktum och en relation till teckning visas just nu i Norrtälje konsthall. Maria Bajt, Åse Frid, Klara Kristalova, Peter Ern och Per Silén har alla koppling till Norrtäljetrakten, medan Johan Scott, Juha Pykäläinen, Kurt Simons, Guy Frisk och Katja Syrjä lever på, eller kommer från, Åland. Utställningen Combined Lines, som är producerad i samarbete med Ålands konstmuseum, drar inte särskilt stora växlar på det geografiska, utan nöjer sig med att vara en bred presentation av den bredd som ryms i begreppet teckning - en teknik som oberoende av uttryck och teknik finns någonstans i botten av de flesta konstnärers verksamhet. Om inte i det faktiska arbetet, så i varje fall i en tradition som man på något sätt måste förhålla sig till.

I Combined Lines syns dock inte något ifrågasättande av tecknandet eller någon tydlig revolt mot traditionen. Snarare presenteras tio ganska kärleksfulla trådar som tydligt griper tag i den vindlande konsthistorien.

Kurt Simons presenterar en konkretistisk formlek i några geometriska kompositioner, Juha Pykäläinen visar några skisser på träd som kunde vara hänvisningar till höstens nationalromantiska Friedrich-utställning på Nationalmuseum och både Guy Frisk och Peter Ern vänder blicken mot förhållandevis traditionella landskap och gör var sin tolkning. Den förra studerar klippformationer och den senare miljonprojekt och folkhem. Var och en bör alltså kunna hitta en ingång till utställningen, oberoende av preferens. Helheten ställer kanske inga frågor, men det är ett ganska passande mellandagsnöje att stanna en stund framför varje konstnär och känna efter om tonen faller en i smaken.

En stor färgexplosion där Maria Bajt har fäst samman tusentals pappersremsor i ett mattliknande collage är en trevlig tonträff som dessutom lyckas förena en abstrakt och i konsthistorien schablonartat manlig diskurs med en jämbördig koppling till ett kvinnligt, och därför ringaktat, konsthantverk. Katja Syrjäs hopsydda grafik Marjattas gravida lingon, som tolkar det finska nationaleposet Kalevala, gör ungefär samma sak. Syrjä visar också en teckning på det ganska otippade materialet diskbänk, vilket drar genusdiskussionen ytterligare ett varv.
Johan Scott, känd för sina ofta väldigt expressionistiska och teoretiskt orienterade abstraktioner på akrylplast, visar sig rätt otippat ha ett släktskap med Klara Kristalovas leende dubbeltydigheter. Här rör sig bägge två kring en återkommande torso, och visar var sin bildserie som nästan fungerar som pendanger till varandra. Kristalovas tuschporträtt och Scotts titellösa bildserie på ritfilm delar ett intellektuellt anslag och en nästan motsägelsefull tilltro till skir färg. Scott är dessutom mer föreställande än på mycket länge, och om man vill så kan man tolka hans bilder som ett kraftigt ifrågasättande av den egna bildvärlden.

Ett annat, och möjligen mer omaka, par som stiger fram i utställningen är kung Carl Gustav och punklegenden Iggy Pop, som porträtteras av Åse Frid i Lettre for Simultane. Konstnären står själv mellan de bägge objekten och ovanpå bilden finns ett förklarande brev. Både Iggy och kungen har en relation till Åse Frid genom faktumet att hon har en relation till dem, och genom detta har de också en relation till varandra. Frid kompletterar sin målning med en loggbok, och ett syskonverk som handlar om de egna föräldrarnas skilsmässa, och det vitsiga anslaget bär en underton av allvar i sitt påpekande av det emotionella plockepinn en människas relationer faktiskt utgör.

Underhållande av tio tecknare

En smula ojämnt men underhållande, konstaterar Sebastian Johans efter att ha sett tio tecknare på Norrtälje konsthall.