Tre konstnärstemperament

Lika pålitlig som tussilagon eller den där irriterande vårförkylningen som de första solstrålarna lurar på en dyker han upp, Jim Frykholm. Som vanligt på Ekocaféet, och som vanligt med en serie målningar som tematiskt rör sig mellan ilsket vardagsmorrande och arg plakatkonst och uttrycksmässigt drar mot Bacon och andra målare som har lämnat spår i konsthistorien genom att avbilda människor som både är och inte är.

I år heter utställningen Too much monkey business, och boven i dramat är den imperialistiska krigsmaskinen parad med rovfinansens monotona söndermalande av humanistiska värden och mänsklig värdighet. SAS suger, heter till exempel en symptomatisk och säkert utförd målning som visar en jetmotor i färd med att tugga i sig ett par anställda.
Men Jim Frykholm visar inte bara stelopererade långfingrar åt maktens män. Det har också smugit sig in ett stråk av något annat i vårens Ekoutställning. En målning är en kärleksfylld hälsning till David Lynch, och en annan, Mads Mikkelsen för en dag, har närmast karaktären av ett melankoliskt självporträtt. Och det stannar inte där. Too much monkey business ger betraktaren en känsla av att Jim Frykholm har blivit gladare. Kanske tittar konstnären mindre på tv, eller också är han drabbad av det amerikanska presidentvalet och har Obama-feber. Vad vet jag. Glättig har han i vilket fall som helst inte blivit. Lyckligtvis.

Lite av en motpol hittar man i Kirsten Holms lugna torrpasteller och tuschteckningar på Galleri Villavägen Sju. Försynta landskap smyger runt varandra längs väggarna och viskar enkla melodier. Några gråtunga dagboksbilder och en serie tuscher som liknar topografiska kartor sticker ut en smula. På det stora hela blir bilderna bättre ju mer de drar mot det abstrakta. Knappast uppseendeväckande, men jordbundet och ganska behagligt.

Ytterligare ett temperament finns upphängt på Galleri Strömbom. Om Jim Frykholm är extrovert och Kirsten Holm söker sig inåt är det snarast ytspänning som intresserar Marianne Tan. En rad blandteknikverk med inslag av collage griper utgångspunkt i det organiska men formar sig på bakgrundens yta till enheter i egen rätt. Det blir en smula dystert mellan varven, men undertonen lockar med samma sorts hopp som den förvånat solvarma asfalten utanför. En lila nyans är återkommande och drar mot det sakrala, som lila ofta gör, vilket kunde vara irriterande men här mest blir en illustration av hur färg fungerar.

Tre konstnärstemperament

Jordiga landskap, abstrakt ytspänning och visuella käftsmällar. En galleriruna i Uppsala bjuder på tre olika målartemperament, skriver Sebastian Johans.