Textilkonst på gedigen grund

Med textilkonsten förhåller det sig numera ofta som det tidigare gjorde med fotografin: genrerna betraktades inte sällan som perifera och de konstnärer som ändå valt att arbeta med dessa metoder och tekniker fick finna sig att vara hänvisade till specialutställningar eller undanskymda placeringar i samlingsutställningar eller räknas som konsthantverkare och därmed inte självklart ha tillträde till konstgallerierna.
Fotokonsten har som bekant för länge sedan stigit fram ur de mörka hörnen och är nu snarast en dominerande genre i de riktigt stora konstsammanhangen, Ingen gallerist torde heller längre tveka om att arrangera separata utställningar med fotografi.

Textilkonsten däremot väntar på sin renässans. Som den huvudsakligen kvinnliga genre den av hävd är borde den i dessa jämställdhetens dagar snart få sin chans. Inte heller kan man längre hävda att textilkonsten nödvändigtvis skulle vara traditionalistisk och därmed mindre intressant för dem som vill befinna sig mitt i samtidskonsten. Nya material och tekniker används i dag av textilkonstnärer som på många olika sätt förnyar och utvecklar genren. Samtidigt finns naturligtvis hela den prestigefyllda traditionen att falla tillbaka på eller relatera till för de konstnärer som finner sina valfrändskaper där.
Eva Rodenius hör definitivt till den senare kategorin. Med flera decenniers gediget skapande bakom sig intar hon fortfarande en central position inom sitt speciella område som en av våra riktigt goda textilkonstnärer. Men när hon nu visar en separatutställning hos Galleri Strömbom ska det visa sig att hon visserligen vilar tryggt på denna tradition, sin egen såväl som genrens i sin helhet, men att hon samtidigt inte minst genom sina materialval visar med eftertryck att genren har utvecklingspotens så det räcker. Rodenius arbetar nämligen lika väl med papper och plast som med konventionella material som i det här fallet bomull när hon skapar sina på mönsterstrukturer byggda bilder.

Denna odogmatiska inställning till materialen kombinerar hon med ett stiliserat formspråk med huvudsaklig motivkrets från naturen som får stå till tjänst med blommornas formspråk. Detta infogar Rodenius i sitt eget bildspråk och skapar så dekorativa mönster mot detaljerade bakgrunder. Gullvivornas utslagna nyckelknippor eller prästkragarnas cirkelformade strukturer står kontrastrikt men också väl sammanhängande mot dessa mönstrade fonder. Ett av utställningens främsta verk har titeln Liljekonvalj, och här har konstnären kombinerat blommornas klockform med de kraftfulla bladverken på ett både spännande och fruktbart sätt.
Helsingforsbördige Göteborgskonstnären Billy Hellsten som är Galleri Linnés nye utställare gör inga utbrytningar ur det traditionella skapandet när han i träskulpturer och akvareller ägnar naturen och i synnerhet djuren sin uppmärksamhet. Å andra sidan finns det inga tecken på överbearbetning vare sig i skulptur eller måleri när Hellsten arbetar. Den som är intresserad av goda återgivningar av djur och natur har mycket att glädjas åt bland alla dessa enkelbeckasiner, fjällripor, skärfläckor och storspovar som befolkar galleriet. Ett par akrylmålningar av får vilande under hagtornsträd väcker lust att se konstnären vidga sina ramar en smula.

Textilkonst på gedigen grund

Eva Rodenius textilkonst förenar god tradition med materialförnyelse, skriver Cristina Karlstam.