Vad är det egentligen som säger att teckningskonsten ska vara blygsam, återhållen, lågmäld och försynt i fråga om uttryck eller format?
När Bror Hjorths Hus nu presenterar årets teckningsstipendiat Madelaine Sillfors från Umeå konsthögskola ställs många slentrianmässiga begrepp på
huvudet.
Visserligen beskriver stipendiaten själv sin konst som ”en bäbis som inte ännu bestämt sig för vad den ska bli när den blir stor”. Onekligen en lika ödmjuk som klok attityd till det egna blivande konstnärskapet. Men om detta redan på ”bäbisstadiet” visar sådana utförsgåvor som utställningen berättar om, torde det finnas alla skäl att i fortsättningen följa bäbisens utveckling.
Madelaine Sillfors arbetar med stora format och med pigmenterade pastellkritor på papper. Det är ett skenbart enkelt ”måleri” som tar form, oftast med hjälp av enbart linjen, konturen i klassisk teckningstradition. Men Sillfors tillåter sig även då och då att låta ytor konstrueras med täckande färg som kontrasterar effektivt mot den dominerande linjäriteten.
Det här är teckning som egen, självständig konstart, utgående från konstnärens skissmaterial men fritt gestaltad, mitt i sin ganska strama formgivning. Associationer går till möbler, och/eller arkitektoniska detaljer när det gäller motiven.
Det som gör bilderna med sitt ofta väl genomförda spel mellan vertikaler och horisontaler extra spännande är de metamorfoser som Sillfors tillåter sig. Grön
liten figur heter en av teckningarna, där den lilla, geometriskt klara gestalten tycks växa ut till något helt annat än det ögat först associerar till. Och den svarta
balkongen känns äventyrlig och allt annat är pålitlig när den växer ut över papperet och tar en osynlig rumslighet i anspråk.
Rytmen, dialogen mellan olika formelement plus färgen gör
Madelaine Sillfors till synes enkla teckningar riktigt komplexa. Och tveklöst får betraktarens fantasi en rejäl knuff framåt inför de här bilderna, som ju mer man studerar dem visar sig rymma betydelser som är helt andra än dem man först registrerar.
Själv skriver konstnären om närheten till måleriet. Man kan också tala om en teckningskonst som har nära släktskap med den tredimensionella skulpturen.
Det skulle alltså inte förvåna om ”bäbisen” växer upp till skulptör med den underfundiga humor som tycks ligga bakom de här ”omöjliga” figurerna i behåll.
Bror Hjorths Hus har sedan 1992 delat ut stipendiet till teckningsprofessorn Bror Hjorths minne. En enda gång har man avstått från att utse en stipendiat bland eleverna på landets Konsthögskolor. 2010 befanns igen elev hålla måttet. Desto bättre då att avstå när man i år kunde hitta en begåvad stipendiat som intar sin plats bland tidigare pristagare som Karin Wikström, Klara Kristalova, Ingela Svensson eller Ann Böttcher, samtliga i dag seriöst verksamma och framgångsrika konstnärer.