Svarta änkan inspirerar
Den argentinske konstnären Tomás Saraceno är ett hett namn inom internationell konst. Nu går det att uppleva hans väldiga spindelnät i Bonniers konsthall i Stockholm. Svindlande vackert, finner Cristina Karlstam.
Foto: Bonniers Konsthall
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Utställningen är Saracenos första stora europeiska separata. Som Artist in Residence sällar sig den i Frankfurt bosatte Saraceno till raden av uppmärksammade gästkonstnärer som beretts utrymme i konsthallen: Monica Bonvicini, Mikael Beutler och Gunilla Klingberg är några av dessa som tidigare år innehaft samma position och vars konstnärskap därmed fått en fullvärdig presentation för svensk publik.
Tomás Saraceno är långt ifrån någon nykomling på den internationella konstarenan; tvärtom hör hans namn till dagens riktigt heta. I Daniel Birnbaums specialutställning vid fjolårets Venedigbiennal hade Saraceno byggt ett väldigt nät av tunna trådar som ockuperade ett helt utställningsrum där besökarna fick kryssa sig fram i ett labyrintiskt nätverk.
14 Billions, som är arbetstiteln på det väldiga spindelnätet i Bonniers konsthall, anknyter direkt till Venediginstallationen. Men i denna utvidgade version har nätet blivit betydligt mer komplext i fråga om täthet, labyrintiskt vindlande rörelser och variation. Här får publiken stanna utanför och förbli just iakttagare. Det som kan betraktas är till sin art och form både intrikat och svindlande vackert. Associationerna till den fysiska spindeln, som varit konstnärens utgångspunkt, fascinerar vidare när man betänker att detta mytomspunna djur inte bara är känt för sitt (måttligt) dödande gift; honan lär också ha den bisarra vanan att äta upp den hane som just befruktat henne. Om man kan pressa Saracenos ambitioner med sitt fantastiska nätbygge utifrån genusteori får väl lämnas osagt. Det är tillräckligt nervkittlande att minnas denna naturens grymma ordning när man står inför Saracenos verk.
Bonniers konsthall och dess chef och utställningscurator Sara Arrhenius har i samarbete med konstnären iscensatt en väldig totalinstallation med både utopiska, dagsaktuella och drömska övertoner. Svävande trädgårdar, försök med luftfärder, sfäriska formationer som tillåts visualisera människans eviga dröm om närhet till och samklang med naturen i märklig kombination med högteknologi och naturvetenskaplig forskning. För sitt väldiga nätbygge har konstnären samarbetat med spindelforskare, astrofysiker, arkitekter och tekniker. Själv både konstnär och arkitekt har han en naturlig fallenhet för det slags rumsbyggen som naturen själv gett prototypen till. Mikrokosmos omsätts i hans skapade universum i ett imposant makrokosmos. Och detta med bibehållen estetisk frihet; här finns inga pedagogiskt korrekta pekpinnar som styr betraktarens upplevelser.
Svävande ballonger, sfäriska klot skimrande i regnbågens alla färger, drivna av solceller, fotografier av djärva flygexperiment, modeller av flygande städer som lyft från den alltmer problematiska planeten Jorden och nu skapar sig ett annat universum ingår i Saracenos poetiska Utopia. Det finns ett drag av oförvägen tro på konstens faktiska möjligheter att bidra till ett bättre sakernas tillstånd än dem homo ludens hittills kreerat. Det gäller bara att noga och ödmjukt studera naturens egen arkitektur, sådan som en encentimeters svart spindel i sin fabulösa skicklighet konstruerar, till synes utan några som helst problem.
I Tomás Saracenos verk knyts natur och kultur, konst och vetenskap, utopi och handfast realism samman till ett fascinerande nät. Och Bonniers konsthall placerar sig åter i frontlinjen när det gäller att uppmärksamma och ge utrymme åt den riktigt nyskapande och viktiga konsten av i dag.
En programserie om fyra söndagsvisningar med författare och forskare som guider ingår i utställningskonceptet, liksom en publikation som kommer att produceras under utställningstiden.
Konst
Bonniers konsthall
Tomás Saraceno
Tom 20/6
Bonniers konsthall
Tomás Saraceno
Tom 20/6