Störst är inte alltid bäst

Just nu pågår två grafikutställningar på ungefär 8 mils avstånd från varandra: i Stockholm den stora grafiktriennalen (recenserad på denna sida 13/1), i Uppsala de betydligt mindre Grafikveckorna. I båda fallen rör det sig om grafik i en rad mer eller mindre traditionella tekniker av i förra fallet 80-talet konstnärer, valda av en internationell jury, i det andra arbeten av 16 konstnärer, utvalda av galleristen. Givetvis innehåller Grafiktriennalen i kraft av sin omfattning exempel på fler tekniker och förhållningssätt till grafiken än den mer sparsmakade Uppsalautställningen. Men kvalitetsmässigt är Stockholm inte nödvändigtvis "vinnaren".

Några av de medverkande konstnärerna finns representerade på båda ställena (exempelvis Denis Stéen, Kristina Anshelm och Jukka Väntinen) andra kan man endast se i Stockholm respektive Uppsala. Till den senare kategorin hör en av Sveriges främsta utövare av den svartvita torrnålstekniken, Lisa Andrén, som hos Galleri Strömbom visar flera arbeten. Andrén är den lågmälda, poetiska estetikens förnämliga företrädare med mångtydiga bilder utförda med suverän precision och ackuratess. Hennes torrnål Psst med den innerliga gemenskapen mellan ung kvinna och häst hör till de absoluta pärlorna, och i Hemkomsten visar Andrén prov på en lika poetisk som humoristisk ådra när den stolte lejonhannen bär hem sin återfunna människa hängande över ryggen. Tolkningarna kan vara många: kanske är det hanens seger över ett kvinnligt frigörelseförsök?

Galleri Strömboms grafiska urval består av idel konstnärer ur galleriets "stall" -v vilket säger en hel del om den kvalitetsnivå som mestadels utmärker galleriets utställningar. Nu kan man se kraftfulla, roliga träsnitt föreställande fåglar iförda mössor av Kristina Anshelm, se Gullbritt Karlssons blinka kollegialt åt Staffan Hallström i torrnålen Ingers hundar eller dela Marja Rutas behagliga nostalgi, förflyttad till 40-talets badstrand med mamma i baddräkt med kjol och håret i vackra valkar. Marja Ruta akvarellerar sina torrnålar med finess och varsamhet. Birgitta Nehrman har i sin torrnål låtit en liten ömhetstörstande elefant finna lä under kattens (!) beskyddande mage.
Precis som i den stora triennalen hos Konstakademien är några mindre vanliga grafiska tekniker företrädda i Uppsala. Frank Watson, mest känd som fotograf, visar digitala bilder i gicléprint. Effekten av denna teknik med arkivbeständigt bläck som printas ut på syrafritt akvarellpapper är mycket expressiv, och Watsons bilder förvarar väl sin plats bland mer traditionella tekniker. Till den senare kategorin hör alltid lika pålitliga Jukka Väntinen, här representerad med två blad i mezzotint. Väntinen liksom Uppsalakonstnären Denis Stéen deltar i båda utställningarna. Lars Erik Falk, endast i Uppsala, använder datorgrafik som sitt arbetssätt när han lämnar den tredimensionella skulpturen och som här arbetar i två dimensioner på papper.
Galleri Strömboms grafikveckor är fyllda av goda verk och glada överraskningar. Grafikens vänner rekommenderas varmt besök i både Uppsala och Stockholm. Båda utställningarna pågår dessutom lika länge.

Störst är inte alltid bäst

Galleri Strömboms grafikutställning klarar sig väl i konkurrens med den stora Grafiktriennalen i Stockholm, skriver Cristina Karlstam.