Storslagna verk i Venedigbiennalen
Svenska Nathalie Djurberg svarar för ett av de allra mest övertygande bidragen i årets Venedigbiennal, skriver Cristina Karlstam.
Ett av rumsbyggaren Fabrice Gygis verk.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I år har USA, enligt uppgift efter många misslyckade försök, förmått superstjärnan Bruce Nauman att företräda sitt land i Giardini. Kön ringlar också lång in till utställningen, som dock visar sig vara välbekant för den som tidigare känner till Naumans konstnärskap. Vill man se hans nya arbeten är paviljongen inte att rekommendera, där finns endast ett nytt verk, en vattensprutande fontän. I stället får man bege sig till ett par amerikanska utposter i Venedigs universitetsmiljö, där konstnärens nya arbeten exponeras.
Tysklands initiativ att frångå det nationalistiska tänkandet och inbjuda en brittisk konstnär, Liam Gillick, att inta 30-talspaviljongen väckte onekligen både förväntningar och respekt. Desto större blir besvikelsen när man tar del av Gillicks utställning. I akt och mening att utmana den befintliga arkitekturen (vilket flera andra konstnärer, bland dem Hans Hacke och Gregor Schneider tidigare gjort med stor framgång) har Gillick valt att poängtera utställningens öppenhet genom att låta omålade tomma köksskåp à la Ikea fylla rummen. En uppstoppad katt som med ritningar till ombyggnationen i munnen iakttar det hela från en upphöjd position ovanpå ett skåp ingår i konceptet. Vad den annars ofta fyndige och intelligente Gillick egentligen vill säga med sin utställning förblir dolt, trots en bifogad text i form av en kattsaga.
Förenade arabemiratens inträde i de venetianska salongerna hörde också till det man sett fram emot i år. Tämligen tama fotografier från hotellinteriörer övertygade dock inte. Inte heller lyckades Kina den här gången dra till sig uppmärksamheten på allvar. Lite märkligt med tanke på den snabba, intensiva utvecklingen av den kinesiska konsten, så som den kunnat iakttas i andra utställningssammanhang under de senaste åren.
Explicita kommentarer till den rådande internationella finanskrisen eller dagsaktuella miljöfrågor har knappast lämnat några spår i biennalen. Ett av de få länder som behandlar miljön är Lettland, utlokaliserat till ett 1400-talspalats, där konstnärerna Evelina Deicmane och Miks Mitrevics visar utställningen Fragile Nature. Ungern med fast paviljong i Giardini har valt Péter Fórgacs som sin representant. Hans undersökningar av identitet och individualitet fokuseras på det mänskliga ansiktet i en mångdimensionell utställning. Också Grekland företräds av en till åldern mogen konstnär, Lucas Samaras, vars spegelsal tvingar betraktaren att konfrontera sin egen ålder och identitet. Själv bjuder den 73-årige Samaras generöst och modigt sin egen åldrade kropp till beskådande i en videosekvens.
Andra höjdpunkter i Venedigbiennalen 2009 är Kanadas utställning av Mark Lewis, där filmmediets illusioner avslöjas, Holland som visar en fascinerande utställning av Fiona Tan, och Schweiz, som upplåtit paviljongen till subtil teckningskonst med rumsliga kvaliteter av Silvia Bächli, medan den raffinerande rumsbyggaren Fabrice Gygi visar sina samhällskritiska verk i schweizarnas andra utställningslokal, kyrkan San Stae. Fransmannen Claude Lévêques installation Le Grand Soir, en dystopisk framtidsvision med stålgaller och svarta fanor hör också till det man kommer att minnas från den här biennalen.
Till sist det kanske bästa av allt: svenska Nathalie Djurbergs bidrag i temautställningen Making Worlds, visad i den stora utställningspaviljongen i Giardini. Djurberg har iscensatt ett magiskt rum med svällande, fruktiga, blödande växter, en trädgård där humoristiskt-groteska dramer utspelar sig i tre videofilmer av välkänt Djurbergskt märke. 31-åriga Natalie Djurberg har redan en position i den internationella konstvärlden genom sina filmade animationer. Med den här totalinstallationen överträffar hon sig själv i fråga om komplexitet och expressivitet.
Inte underligt att biennalens pris till bästa unga konstnär gick till Nathalie Djurberg.