Stillsam medmänsklighet
Att det är något poetiskt över Yoko Ono är lätt att tänka när man vandrar runt i det myller som utgör hennes utställning på Kulturhuset i Stockholm just nu. Och då kanske inte poetisk på ett romantiskt eller nostalgiskt sätt, nej Yoko Ono slår i sin konst snarare an en ton av stillsam medmänsklighet, något som faktiskt inte riktigt var väntat. För visst är det lätt att förblindas av att det här är den Yoko Ono som är dramatiskt omskriven även under helt andra kapitel än konsthi-storia. Eller att detta är den Yoko Ono som vid det här laget kanske är ungefär lika gammal som vad John Lennon skulle ha varit om han hade levt.Utställningen Remember Love är dock så intressant och så fullmatad i sig själv, att alla varianter av vurm för historiska tänk-om-fakta bara tar energi från konstupplevelsen i sig. Det är därför också viktigt att poängteraatt Yoko Ono förstås är, och sedan tidigt 60-tal har varit en spännande konstnär.Som en viktig del av 60-talets spridda Fluxusrörelse exempelvis, där hon började utveckla sin egen form av konceptkonst som ständigt uppmanar åskådaren att medverka, något hon alltså också tagit med sig till Kulturhuset i dag. Som konstnär gjorde hon sig också då ett namn bl a för sina dramatiska performanceföreställningar, verk som Cut piece från 1964 exempelvis, där hon låter publiken klippa sönder hennes kläder när hon stillatigande låter det ske. Eller ljudperformancen Cough piece, som här finns med mästerligt installera: längs med Kulturhusets glasfasad fem våningar upp går det att ta sig igenom den gång med högtalare där konstnären hostar i olika tonarter. Här finns också den berömda installationen Half a room, där konstnären låtit halvera ett helt sjukhusrum, som en symbol för en förlorad människa, eller en förlorad tid måhända.Publik medverkan centralDet finns en hel del verk som uttalat går i linje med Fluxus idéer och visar på den spännande riktning mot sociala aktioner, kommentarer och medverkande protester som den konstepoken erbjöd så pass att det hade kunnat vara det man från Kulturhusets sida nöjt sig med att visa upp i retrospektiv.Det är dock rent lyckosamt att så inte var fallet. Här har man i stället tagit ett steg vidare, och presenterar också Yoko Onos nyare verk, från 1990- och 2000-talet, vilket ger en helt annan bild av konstnären. För Yoko Onos uppmaningar till kärlek, lugn, beröring och inte minst fred och lycka klingar plötsligt genuint på ett helt annat sätt, eftersom hon knappast slutat att önska sig dem. I hennes verk är det, förutom hennes uppmuntran till publik medverkan, fortfarande lika centrala budskap. Fortfarande verkar hon i allra högsta grad för fred genom konsten. Och, oavsett om man tror henne eller ej är det respektingivande och hoppfullt att höra.Remember Love är således en mycket öppen utställning som på olika sätt bjuder in betraktaren att delta i konstverken. Är det inte betraktaren som själv utför den konstnärliga handlingen, så är det ofta hon eller han kan hjälpa till. Här är det exempelvis enkelt att göra fred med tankekraft och stämplar i kartrummet med hjälp av stämpeldynor dänger du till orden Imagine Peace varhelst i världen du önskar det, rummet består av en mängd världskartor i olika perspektiv.Eller varför inte delta i en avancerad variant av Yoko Onos visklek? Ur en rad symboliskt upp- och nervända soldathjälmar plockar du en knapp där det står Touch, Love, Feel etc. Bär dem på dig och sprid budskapet! Eller varför inte lära sig morsesignalerna för Jag äls-kar dig, och precis som Kulturhusets lanternin signalera varje kväll hemifrån ut i atmosfären?Starka videoverkMed så diffusa besked riskerar en hel utställning att slå över, men här vägs de många starka videoverken in, och tillsammans med Yoko Onos bearbetningar av självporträtt rätas balansakten ut och ger utställningen jämvikt.Det blir i stället en välproducerad tillställning Kulturhuset bjuder in till, även om själva materialet runtikring är knapphändigt. Kulturhusets märkliga prioritering att inte göra egna kataloger räddas här av den offentliga strävan konstnären och producenterna haft. En stor affisch utgör passande nog informationen om verken, förstås med möjlighet att själv affischera och sprida budskapet Remember Love är en utställning som också syns runt omkring i Stockholm, förhoppningsvis finns den också kvar i många betraktare framöver, det är den värd.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kulturhuset, Stockholm|Yoko Ono, Remember Love (t o m 8 augusti)