Starka verk med självständiga avstånd

Genom sina omfattande samlingar av samtidskonst är Magasin 3 något av en hybrid mellan konsthall och konstmuseum. Konsthallen som koncept är ju annars karaktäriserat just genom sin avsaknad av samlingar, medan konstmuseet har sin bas och utgångspunkt i förekomsten av inköpta eller donerade verk.
Magasin 3 med tillnamnet Stockholm konsthall har under hela sin hittills 20-åriga verksamhet hunnit skaffa sig en betydande samling av samtidskonst. Så kunde man exempelvis förra året arrangera en omfattande retrospektiv över Annika von Hausswolffs konstnärskap med idel egna verk. Vid flera tillfällen har man också arrangerat tematiska samlingsutställningar, sammanställda av egen personal eller inhyrda curatorer.

När man beslutat sig för att visa en utställning av den svenska, i Berlin bosatta och verksamma konstnären Sofia Hultén, föll det sig naturligt att låta ett exklusivt urval av ett 10-tal verk, alla tillkomna de senaste två åren och i Magasin 3:s ägo, utgöra basen i utställningen.
Konsthallens orädde experimentator Richard Julin är den som tillsammans med konstnären gjort urvalet av verk, bland vilka Sofia Hultén sedan "smugit in" sina egna, för utställningen specifikt skapade installationer betitlade re re re re. (Julin har tidigare bland annat haft modet att visa den tveklöst utmanande Tino Sehgal i konsthallen. Sehgal är konstnären svars utställningar är helt och hållet interaktiva och totalt renons på objekt.)

Betwixt är en utpräglat konceptuell utställning av det curatorspräglade slag som vissa konstnärer har svårt att underordna sig. Så uppenbarligen inte Sofia Hultén, som tycks ha funnit interaktionen med såväl konsthallen som rumslighet, Julin som curator och framför de utvalda verken stimulerande.
Hulténs bidrag till Betwixt består av fyra gamla innerdörrar som fråntagits sina funktioner och nu står lutade mot konsthallsväggen. En femte dörr är något av en syntes av de fyra övriga. Dessutom visar Hultén fyra videor, där de filmade dörrarna utsätts för upprepade ingrepp: låskolvar skruvas ur eller i, dörrhandtag monteras eller avlägsnas. Ny färg stryks över dörrkarmar, i andra sekvenser utsätts dörrarna för medveten åverkan genom slag och nedsmutsning. Det hela är suggestivt och väl genomarbetat, och Hulténs verk finner sin naturliga plats i nivå med övriga inslag i utställningen.

Lite svårare är det att se hur dessa Hulténska "mellanrum" i form av "dörröppnare" bidrar till djupare förståelse av de utvalda verken. Libanesisk-brittiska Mona Hatoums glasstilleben, paradoxalt utplacerat på ett underlag som snarast för tankarna till ett obduktionsbord; Kenyabördiga Cosima von Bonins Deprionen, A Voyage to the Sea, en fristående vägginstallation med sina av tygstycken täckta, tänkta/eventuella fönster eller den väldiga monstruösa Seasons in the Abyss är så starka verk med sådan absolut integritet att de motstår snart sagt alla försök att inlemmas under ett konceptuellt tak

Paul Chans oförglömligas utställning 5th Light på Magasin 32006 är representerad i Hulténs urval med en hisnande ljusinstallation, och såväl sydafrikanen Kendell Geers som mexikanen Gabriel Orozco eller tysken Johathan Monk står med självklar närvaro för sina inslag i utställningen.

Betwixt vill vara en fokusering på mellanrummen i konstupplevelsen, de fysiska såväl som de mentala, och åtminstone i den förra betydelsen fungerar konceptet väl. Och kanske vore det att driva idén för långt att efterlysa ett djupare samband mellan så starka och självständiga verk. Bättre att endast konstatera att Sofia Hultén med sin interaktion med ett urval internationella konstnärers verk lyckats med uppsåtet: att få publiken att fokusera på "mellanrummen" och den laddning som uppstår när självständiga konstverk konfronteras med varandra som i Betwixt.

Ännu en gång har Magasin 3 visat sig vara en av de ledande institutionerna för samtidskonst i Stockholm i konkurrens främst med Bonniers konsthall.

Starka verk med självständiga avstånd

Sofia Hulténs utställning Betwixt vill vara en fokusering på mellanrummen i konstupplevelsen, konstaterar Cristina Karlstam.