Skyskrapor kan också vara ledsna

Bland Uppsalas offentliga konstverk intar Katarina Löfströms Coloratura i Musikens hus tveklöst en särställning. Verket kan bara ses utifrån och endast när konserter pågår inne i byggnaden. Genom ett intrikat datasystem aktiveras den av över 400 lampor bestående ljusrampen högst upp på fasaden när aktiviteter pågår inomhus. Katarina Löfström "översätter" ljud till ljus med en ständigt varierad intensitet och styrka.

Coloratura invigdes 2007, och samma år hade Uppsala konstmuseum lämpligt nog en stor utställning där Coloratura dokumenterades samtidigt som man visade ett urval andra verk av konstnären. Därmed fick Uppsalaborna möjlighet att fördjupa bilden av Katarina Löfströms konstnärskap.
Nu visar Stockholmsgalleriet Andréhn-Shiptjenko en mindre separatutställning av Löfström där den nya ljusinstallationen Crying Skyscrapers är huvudnumret, omgivet av ett antal andra nya och äldre verk. Några av dessa, som Bow (en blinkande ljusbåge) och Secret Garden (två speglar placerade mot varandra) känns igen från Uppsalautställningen.

Crying Skyscrapers är en 5,5 minuter lång loop som med suggestivt genomträngande ljudkuliss av Aaron Martin projiceras på galleriväggen. Bilden panoreras över en husfasad där ljuset vandrar upp och ner i en ständigt återkommande rörelse för att till sist minimeras, blekna och slutligt upplösas och försvinna.
Associationerna går naturligt till tvillingtornen i New York och katastrofen 11 september. Men Löfströms konst är inte explicit politisk eller dokumentär; associationerna får stå för betraktaren själv. Crying Skyscrapers kan lika gärna läsas som en halvt imaginär upplevelse av somnambult slag. Dark Matter kallar Katarina Löfström sin utställning, och enligt uppgift ska vissa verk ha tillkommit i ett hypnotiskt tillstånd.

I Katarina Löfströms hemliga trädgård är sådana upplevelser inte överraskande eller egendomliga, trots den nyktra sakligheten i verkens utförande, baserade som de ofta är på avancerad teknik. Samtidigt finns det i hennes estetik ett utrymme för andra verkligheter än de omedelbart iakttagna eller rationellt registrerade. I den verkligheten kan själva husen förvandla musik till ljus eller deras fasader delta i det kollektiva existentiella sörjande som vi alla kan igenkänna som vårt eget.

Skyskrapor kan också vara ledsna

Cristina Karlstam ser nya verk av konstnären som präglat Musikens hus.