Sjömannen som blev konstnär

För en bildmakare eller illustratör måste ett av de yttersta målen vara att infiltrera och bli en del av det allmänna bildmedvetandet. Men att lyckas kan också vara en kluven glädje, i varje fall ur en fåfäng synvinkel. En bild i det allmänna medvetandet är vanligen osignerad och större än sin upphovsman. Einar Nermans illustration till Solstickan är ett bra exempel där en skicklig konstnär har försvunnit ut i den stora glömskan medan en enda av hans bilder består. En ära som möjligen har en hint av bitter eftersmak.

Bror Hjorths Hus har de senaste åren gjort det till en av sina profilverksamheter att lyfta fram konstnärer bakom bilder som vi känner igen utan att kunna identifiera närmare. Konstnären, poeten och bokillustratören Torsten Billman (1909-1989) är ytterligare ett exempel. Du har garanterat sett hans träsnitt Våldtäkt på demokratin, där Hitler våldför sig på ett Europa i kvinnogestalt, i historieböcker och liknande, och du borde också ha stött på hans illustrationer till Dostojevskijs Brott och straff i något sammanhang. Men Torsten Billman förtjänar att minnas för mer än så.

Utställningen Hjärtrött. Oskuldsvitt. Nattsvart., vars titel är hämtad från en Billmans dikter, ger i det lilla formatet en presentation av konstnärens hela karriär. Illustrationer, självständiga verk och förstudier visar ett ovanligt sammanhållet konstnärskap. Med träsnittet som främsta teknik hittade Billman i sitt första verk Händer, som han 1929 skar ut i locket till en margarinlåda, sitt uttryck. Redan här verkar han veta hur han ska få liv i träsnittets rent tekniskt ganska svårhanterliga linjer. En imponerande bedrift, i synnerhet som det fortfarande var flera år tills han skaffade sig någon som helst formell konstnärig utbildning.

Konsten kom till Torsten Billman som ett krav inifrån och mer eller mindre tvingade honom att avbryta den sjömansbana som han som 17-åring påbörjat som jungman och kollämpare. Man brukar säga att man kan ta en sjöman från havet, men omöjligen ta havet från en sjöman, och i Torsten Billmans fall stämmer det. De träsnitt som skildrar det stora farliga havet och kollämparens tunga men också majestätiska börda hör till hans allra bästa. Blad som Eldarevakt går över däck i storm är en facklig inlaga om svåra arbetsförhållanden, en hjälteförklaring av en yrkesgrupp och en kärleksfull blinkning till naturens överhöghet på en och samma gång.
Bilderna av den kärlekskranka och förvirrade Raskolnikovs färd från student till mördare och straffånge, utförda i i grisailleteknik som ger träsnittet en bredare gråskala, är nästan en genre för sig. Frusna, bubblande och litterära.

Men Billman behärskade fler motiv. Som porträttör var han lysande, vilket ett porträtt av Fröding visar, och hans samhällskommenterande bilder för Göteborgsposten visar en lyhörd och ganska tidlös betraktare. Tårgas i paris, från 1968, kunde exempelvis med sin tunga svärta och sin kravallutrustade polis i hårdhänt kamp med desperata demonstranter vara hämtad från vilket G8-möte söm helst.

Sjömannen som blev konstnär

Grafikern och illustratören Torsten Billman lyfts fram i helfigur på Bror Hjorths Hus. Sebastian Johans tar tacksamt emot.