Det lilla utställningsrummet är som titeln antyder verkligen fyllt av många föremål. Men ändå inte. Östberg visar uteslutande objekt som ingår i ett spännande utforskande av olika glasyrer och trots olika storlekar blir en rund enkel grundform ett så sammanbindande element att de små och större bollarna kan ses som ett enda verk.
Här finns egentligen ingenting omstörtande eller nytt eller över huvud taget utmanande. Men det blir ändå spännande. Inte minst för att den materialfetisch som det oändliga havet av olika krackelerade ytor ger uttryck för är farligt smittsam.
Bollarna väcker vidare en taktil lust att röra, och det är nästan omöjligt att låta bli att i smyg ta upp dem och fingra på de skrovliga ytorna.
kultur@unt.se