Rummet under ytan

En mycket sentida Narcissos ligger på alla fyra med huvudet nedstoppat i en vattenhink. På den blanka vattenytan syns bara hans förvånade, lätt nymornade ansikte. Om han sökte något (kanske den Alice Fine som omtalas i verkets kryptiska titel) torde besvikelsen ha blivit lika stor som förvåningen när han fann sin egen spegelbild.Den framstupa liggande dockan i mansstorlek tjänar som en signatur och (ironisk) markör till den storartade utställning. Looking for Alice Fine, som Fredrik Wretman installerat i Färgfabrikens märkligt flexibla stora sal. Det är ett rum som genom sina proportioner, sin takhöjd och sina råa, obearbetade betongväggar på ett smidigt sätt låter sig användas till en rad olika funktioner och koncept, allt beroende på konstnärens eller curatorns sensibilitet. Att det finns ett sakralt drag över själva rummet i denna "katedral" har redan vid flera tillfällen kunnat konstateras.För några år sedan möttes besökarna av en till synes tom sal; längst fram, under det runda (kyrk)fönstret, skymtande en knäböjande gosse. Vid närmare betraktande visade det sig vara en docka i pojkstorlek, men ansiktet var alls inte en pojkes utan Hitlers!Maurizio Cattelans skulptur väckte starka känslor. Gjorde Hitlerfiguren (hycklande) avbön? Eller var det den för alltid skändade och förlorade oskulden hos barnet som förvandlas till massmördare som konstnären gestaltat? Rummet gav i varje fall hela installationen ett märkligt "sakralt" intryck. Också David Byrnes stora ljudinstallation förra hösten med en orgel som tycktes "spela" på hela rummet ledde tankarna till rum för religionsutövande. Nu är denna mäktiga lokal således Fredrik Wretmans, en konstnär som gjort sig känd för sina stora golvinstallationer, ibland i form av fotografier, andra gånger i form av vatten. Men också meditativa, med österländsk mystik och myt kryddade gestaltningar har signerats Wretman. En sådan utställning visade han på Teatergalleriet i Uppsala härom året.Nu har han fyllt hela den stora salen med vatten, ett så illusoriskt grepp att vissa besökare tycker sig stå vid randen av en djup avgrund. I själva verket är det rummets tak och bjälklag som speglar sigi den blanka ytan och ger intryck av omätbart djup. Och längst fram i fonden har Wretman placerat sin videoprojicerade film av mediterande buddistmunkar. Iförda sina apelsingula mantlar och sittande i kontemplativ inåtvänd stillhet och tystnad speglas också deras bilder i vattnet.Som besökare grips man av en liknande stillhet, och tankar kring våra sinnens lätt vilseförda verklighetsuppfattning väcks till liv, samtidigt som vår egen blick med konstens hjälp vänds inåt. Vore det inte för den lustiga figuren med huvudet i vattenhinken skulle hela detta konstverk lätt kunna förklaras som ett utslag av österländsk romantisering. Nu håller Fredrik Wretman kvar betraktaren på en saklig närvaronivå genom detta distansskapande inslag.Looking for Alice Fine är ett mångbottnat verk som väcker tankar och känslor och förmedlar en nyttig insikt om tillvarons allt annat än entydiga karaktär.