Övergångar, glidningar, passager och positionsbyten; skulptören Eva Sjöberg, Uppsalaaktuell genom sin nya utställning hos Galleri Strömbom, formulerar sina estetiska utsagor kring tillstånd och fysiska rumsligheter som inte låter sig definitivt avgränsas och definieras. I den mån konstnären i sitt konstruktivistiska formspråk använder sig av titlar har de ofta sådana formuleringar som Position, Vandring eller Uppehåll, ord som markerar rörlighet och förändring snarare än statisk fasthet och tydlighet.
Lika vanligt är att Eva Sjöberg avstår från ledande titlar och i stället låter sina verk tala för sig själva under rubriken Utan titel. Det gäller framför allt de arbeten i borstat stål som utgör utställningens kärna. Här låter hon sina rum ta form och gestalt i plana ytor som genom den raffinerade ytbehandlingen ger illusionen av djup och perspektiv. Med ändrad blickpunkt följer förändrade ljusförhållanden som i sin tur avslöjar rumslösningar som ögat i en annan position inte uppfattar. Att på det sättet, medelst förändrade positioner, låta verkligheten ändra form och gestalt fördjupar och vidgar det konstruktivistiska ideal som Sjöberg med sådan utstuderad säkerhet behärskar.
I andra verk har konstnären valt att arbeta tredimensionellt i galvaniserat stålnät, som i sin tur beskriver olika rumsligheter. Det medvetna utnyttjandet av tomrummet lägger andra dimensioner till verken, vare sig dessa monteras väggfast eller tillåts sväva i det fysiska utställningsrummet. Eva Sjöberg vet att låta formens negationer, tomrummet, håligheten, spela med i ett på en gång fast och glidande uttryck.
En tredje grupp arbeten är utförda i skimrande plexiglas i cylinder- eller kubform, några med inslag av färg. Också här använder sig konstnären av ögats positionsförändringar för att skapa illusion av rörelse och förändring.
Skönhetsvärdet i den här konsten är betydande, liksom den tekniska färdigheten hos konstnären är påtaglig. Men det som riktigt imponerar är den okonventionella frihet med vilken Eva Sjöberg avlockar sina verk betydelser som trots den knivskarpa geometrin inte låter verkligheten infångas och sättas på formel.