Roni Horn imponerar

Androgynitet är ett nyckelbegrepp för den amerikanska konstnären Roni Horn. Redan titeln till den stora retrospektiv som denna vår visas på Tate Modern i London ger en explicit fingervisning om detta. Roni Horn aka Roni Horn (Roni Horn also known as Roni Horn); tydligare kan knappast en relativisering av identitetsbegreppet formuleras. Och den omfattande katalogen i två delar som producerats i anslutning till utställningen inleds och avslutas med fotografier av Roni Horn som barn, som ung flicka, som mogen konstnär, några med konventionellt "kvinnliga" attribut och uttryck, andra snarast androgyna i sin utstrålning.

Roni Horn, tycks dessa bilder och utställningstiteln vilja säga, är inte en person utan flera, precis som varje individ har olika identiteter beroende på sammanhang, roller och andra faktorer.

För en person med Horns uttalat androgyna läggning blir denna individualitetsrelativism givetvis än mer synlig och odiskutabel. Det betyder dock inte att Horns utställning skulle kunna reduceras till en entydigt genusrelaterad särutställning. Därtill är hennes konstnärskap alltför intelligent och mångbottnat; det krävs ingen särskild sexuell läggning för att på många plan kunna identifiera sig med de grundläggande genus- och identitetsproblem hon med en rikedom av uttryck gestaltar.
Androgyniteten är dock utställningens bärande tema, och det är i ljuset av Horns tankar kring detta man bäst läser hennes verk.
Det brukar sägas om Roni Horn att varje enskilt verk i sig rymmer hela komplexiteten av hennes konstnärskap. Så förhåller det sig kanske, men tveklöst blir bredden och mångfalden i hennes djuplodande analyser av kön och identitet tydligare när det som här varieras och gestaltas genom en rad olika verk och skilda tekniker.

Upprepningar, små variationer, knappt synbara förskjutningar, dubbleringar och nyanseringar av "original" och "kopior" är redskap sam används i Horns försök att visuellt och rumsligt gestalta sitt i grunden allmänmänskliga, existentiella tema.

Det klan handla om till synes identiska skulpturer, objekt eller fotografier, exponerade i olika, åtskilda rum så att de omöjligen kan betraktas samtidigt. Som utställningsbesökare tvingas man fundera över om det verk man nyss såg verkligen är identiskt med det verk som visas i rummet intill. Det kan bestå av fotografiska serier om 50-talet bilder, som i verket This is me, This is you, där betraktaren med eller mot sin vilja dras in i ett identitetsbyte. Vem är du, vem är jag? Vem är betraktare, vem är iakttagen? I ett annat fotobaserat verk har konstnären valt att låta ett kvinnoansikte avfotograferas i olika våta sammanhang i Horns favoritlandskap och -miljö, Island. You are the Weather är verkets titel, en fotoserie som med än större emfas involverar galleribesökaren i den relativiserande processen. Den avfotograferade kvinnans blick möter min, och identiteterna och rollerna kan förväxlas och förblandas utan svårighet.

Vattenmetaforiken i Horns konst är värd extra uppmärksamhet. Vattnets karaktär av ständig växling, förändring och rörelse stämmer väl med hennes grundsyn på tillvaron. I några av utställningens främsta verk har hon fotograferat detta rörliga, svårfångade element, bland annat i en svit fotografier av Themsen. Mäktiga skulpturer som Pink Tons eller Untitled (Aretha) är variationer på vattentemat i fysisk, monumental skulptural form med stort skönhetsvärde.

Ett annat mästerverk i utställningen är skulpturen Paired Gold Mats, for Ross and Felix, en stark hommage till androgyniteten och homosexualiteten. Två stora guldflak, placerade på varandra direkt på gallerigolvet, gestaltar förhållandet mellan konstnären Felix Gonzales-Torres och hans partner Ross Laycock, som dött i aids. När solljuset träffar skulpturen glimmar den med en nästan magisk skönhet. Verket är starkt berörande i sitt allvarliga uppsåt och genom det sätt på vilket det ger uttryck åt konstnärens respekt för de båda män och deras livsöde som apostroferas i titeln
Roni Horn aka Roni Horn är en imponerande utställning, konsekvent och in i minsta detalj genomtänkt och genomarbetad.

Den omfattande tvåbandskatalogen dokumenterar och kompletterar själva utställningen och utgör ett ovärderlig dokument över ett mycket särpräglat och i alla avseenden seriöst konstnärskap.
Utställningen har producerats i samarbete med Whitney Museum i New York där den också kommer att visas i höst. Avignon och Boston är andra orter som får möjlighet att närmare lära känna Roni Horns konstnärskap
Hur gärna ville man inte att den också kunde komma till något svenskt museum.

Roni Horn imponerar

Tate Moderns stora retrospektiv över Roni Horns konstnärskap imponerar, skriver Cristina Karlstam.