Rollspel med kvinnlig gemensam nämnare

"Under masken en annan" står det att läsa i utställningen Speglingar som pågår på Kulturhuset i Stockholm just nu. Orden är Claude Cahuns, en fransk fotograf och intellektuell som kommit att kallas för Cindy Shermans företrädare. Utställningen behandlar fyra förklädda kvinnor, kvinnor som alla tagit till rollspelet, masken, iscensättandet för att gestalta sig själv eller en idé om den egna personen. Kulturhuset ställer konstnären Cindy Sherman bredvid just Claude Cahun (1894—1954), grevinnan Virginia de Castiglione, (1837—1899) och pigan Hannah Cullwick (1833—1909). Dessa fyra kvinnor har helt olika roller och platser i historien, här möts de i sin drift att porträtteras framför kameran. Med olika syften poserar de på utställningsrummets väggar.Välartikulerad ChadwickStora och många verk av Cindy Sherman skapar ett gott första möte i utställningen; få konstnärer under de senare decennierna har väl varit så välartikulerade, så träffande och så tydliga i sitt budskap som just Sherman. Som konstnär har hon sedan 70-talet utvecklat sitt fotografiska uttryck med syfte att undersöka det kvinnliga, något som annars ofta får vaga formuleringar. Cindy Sherman tar dock fasta på dessa vagheter, eller stereotyper om man så vill, och sätter dem på prov. Med konsekvens och skärpa belyser hon genom arbetsredskapet kostymering; hon ikläder sig roller och kläder som alla säger något om könsroller.Däremot finns det inget självföreställande i Shermans verk —hon gestaltar i stället roller som betraktaren kan känna igen sig i. Och det är också välbekanta verk som möter betraktaren på Kulturhuset, i dubbel bemärkelse, eftersom det här erbjuds en rad verk som är moderna klassiker. Här finns goda möjligheter att bekanta sig med Shermans konstnärskap; här driver bl a Sherman med renässansens kvinnobilder och 50-talets amerikanska pinupkultur.Sätter ramarnaCindy Sherman sätter, som det nu är upplagt, ramarna för Speglingar. Det är ett klokt drag, eftersom hon är den konstnär som i största utsträckning arbetar uttalat konstnärligt. Även Claude Cahuns fotografier är förvisso konstnärliga snapshots med ett politiskt patos, men Grevinnan de Castiglione och Hannah Cullwick genomdrev mer sitt avporträtterande baserat på den egna eller någon närståendes tillfredsställelse.Grevinnan de Castiglione var besatt av sin egen skönhet, de små 1800-talsfotografierna är också ömsom vackra, ömsom sorgliga. Målmedvetet arbetade grevinnan för att utforska sig själv och de roller hon hade lust att spela. Tillsammans med fotografen Pierre-Louis Pierson lät hon förvandla sig själv till gudinna, religiös martyr och sovande nymf. Hon regisserade, gav direktiv och lät beställa montering och färglägging av de välgjorda och bitvis dramatiska verken.Liknande iscensättningar som grevinnans står Hannah Cullwick för, om än i ett helt annat samhällsskikt. En märklig fotografi- och kärlekshistoria uppstod mellan pigan Hannah Cullwick och advokaten Arthur Munby. I över 50 år levde Hannah Cullwick tillsammans med Munby, främst som hans piga, men senare också som hans hustru (i hemlighet). Under ett antal år gick hon, ivrigt uppmuntrad av Munby, till olika fotografer och avporträtterade sig; som smutsig piga, som sotad slav, som Maria Magdalena. I de olika roller hon gestaltar finns något rörande och privat, bilderna är som kommentarer till Munby.Mer som en politisk markör fungerar Claude Cahuns självporträtt i utställningen. Hon låter sitt politiska engagemang synas i porträtten, här finns undersökningar av det egna könet som inte är insmickrande eller gjorda för att behaga. Likheterna mellan Cahun och Sherman är här många. Claude Cahuns tidlösa snapshotbilder är kanske de mest dokumentära i utställningen, i stor kontrast till främst grevinnan Castiglione. Hon rörde sig i surrealistiska kretsar i Paris, och var också aktiv i ett teatersällskap — flertalet fotografier i utställningen är tagna på henne iförd olika scenkostymer.SkrämmandeSpeglingar ger en intressant och något skrämmande överblick över ett iscensättande, en förklädnad och ett rollspel sett ur fyra helt olika perspektiv — kulturellt och socialt. Ändå finns där i företeelsen en gemensam kvinnlig nämnare — den anpassningsbara, den rollspelande med kameleontiska drag — den som förändrar för att behaga. Speglingar behandlar ämnet, men visar samtidigt fyra kvinnor som var för sig laborerat och förändrat spelreglerna.