Västerländsk konkretism, arabisk arkitektur och ornamentik, nordisk design och en oförblommerad kärlek till färgen; så ser några av hörnstenarna ut i finländska Mari Rantanens bildbygge som nu i valda delar visas i Bror Hjorths Hus i Uppsala.
Sedan Uppsala konstmuseum tvingats till lokal begränsning genom obegripliga politikerdekret är denna fläkt ifrån den internationella konstvärlden desto mer välkommen i landets fjärde stad. Mari Rantanen har hela världen som sitt arbetsfält; i dagarna öppnar hon en annan separatutställning i konstmetropolen Berlin.
Uppsalautställningen omfattar 14 verk, de flesta målningar i storformat med den mönsterlika strukturen där repetition, symmetri, linjens klarhet och färgens lyskraft är medel hon använder för sina bildberättelser. Att en konstnär som brittiska Bridget Riley hör till favoriterna är ganska uppenbart. Liksom den 25 år äldre Riley arbetar Rantanen med ett form- och färgstarkt måleri som hittat sin absolut egna dialekt. En målning av Bridget Riley eller Mari Rantanen känns alltid igen. Samtidigt är variationsrikedomen i bådas konst betydande.
Det är lätt att misstolka Rantanens synnerligen estetiska ytmåleri som dekoration. I själva verket är det ett komplext kodmåleri där hennes estetik omsätts i en till synes fullständigt oneurotisk acceptans av måleriets ofrånkomliga villkor: tvådimensionellt måleri är och förblir hänvisat till ytan, oavsett vilka experimentella idéer som finns i konstnärens medvetande och vilja.
För Mari Rantanen tycks detta förhållande snarast vara en tillgång: med sitt mångskiktade måleri lägger hon lager på lager av färg i ett komplext mönster med referenser till konsthistorien, till arkitekturen och till den nordiska design som ända sedan bandomen varit hennes självklara kontext. Finländska Marimekko skymtar tveklöst någonstans i hennes estetiska verktygslåda.
En lika självklar aspekt av hennes målningar är den modiga bekännelsen till ett i vår tids konst så laddat begrepp som skönhet. För Rantanen är skönhetsbegreppet visserligen inte entydigt enkelt, men likafullt finns det med som en viktig faktor. Skönhetens dubbla ansikte gestaltas inte minst i de målningar som inspirerats av en resa till Istanbul där Topkapipalatsets överdådiga muslimska ornamentik och mosaiker resulterade i verket Imprisoned by Beauty. Samtidigt visas en annan målning med den raka titeln Believing in Beauty. Skönheten som fängelse men också som eftersträvansvärt mål, en modig attityd i dagens konstklimat.
Eftertanke och uppmärksamhet krävs av betraktaren för att upptäcka dessa mer djupgående referenser i Rantanens konst. Därvid kan de titlar som konstnären sätter på sina verk vara vägledande. Gör man dessutom ett besök i museet vid Norbyvägen den 31 oktober får man utställningen presenterad av konstnären själv på garanterat färgstarkt vis.