Rekviem med allvar och skönhet

Mänskliga relationer är ett huvudämne för konstnären Anders Krisár. Vid fjolårets alternativa konstmässa Market i Konstakademiens lokaler i Stockholm var han representerad hos Mia Sundberg Galleri med en skulptur i brons och vax. Skulpturen var en variant på Janusansiktet, här representerande modern och sonen, den ena i brons, den andra i vax. En allt för stor närhet skulle för den senare verka förödande: vaxet smälter tveklöst i beröring med den varma bronsen. Ett komplext relationsdrama mellan mor och son fick i Krisárs version en stark och övertygande gestaltning. Vid andra tillfällen har konstnären visat torsor i flätad näver; en andra hud som problematiserar frågor om identitet och personlighet på ett liknande explicit sätt.

Nu är Anders Krisár aktuell med en separatutställning i Uppsala tack vare Teatergalleriet. Den sparsmakade utställningen, som omfattar inalles nio verk, har en rad betydelsebottnar och väcker mängder av associationer.
I en svit om sex svartvita fotografier fördjupar och breddar Krisár relationstemat. Fem individer i hans egen familj har porträtterats skulpturalt i tenn, alla med slutna ögon som ger ett serent, nästan andligt uttryck åt deras anletsdrag. För varje nytt porträtt har konstnären smält ner metallen från det tidigare verket och sedan använt detta som material till det nya porträttet. Så har det gått steg för steg till den sista gestaltningen, som blivit en abstraktion i form av en av de geometriska grundformerna: kuben. Samtliga skulpturer har sedan fotograferats, och det är dessa glänsande vackra bilder av en familj som nu ställs ut i galleriet.

Anslaget är oerhört mäktigt; ett rekviem över mänsklig individualitet och samtidigt en hommage åt beroende, gemenskap och samhörighet. Alla har del i alla porträtten, precis som vi alltid är sammanlänkade med tidigare och kommande generationer. Anders Krisár synliggör detta förhållande på ett andlöst vackert sätt.
Bilden av individens försvinnande och uppgående i ?den andre? framträder även i utställningens övriga verk. Där syns spår av mänsklig närvaro i form av trasiga tapeter, flagnande färg och slitna parkettgolv i tomma rum. Halvt öppnade dörrar som hos Hammershøi låter ana av människor en gång bebodda rum. Nu är de tomma, och den gestalt som likt en skuggfigur i Mist mother lämnar betraktaren i ett av fotografierna läser man gärna som en påminnelse om förgänglighet och död.

Anders Krisárs utställning berättar en undflyende historia om människan, hennes tid och rum. Det är ett rekviem med ett allvar och en skönhet av det slag som brukar återfinnas i den klassiska musikens mästerverk. En storartad utställning, som än en gång bekräftar Teatergalleriets position som Uppsalas i särklass främsta konstgalleri.

Rekviem med allvar och skönhet

Anders Krisár iscensätter ett storslaget verk i Teatergalleriet, skriver Cristina Karlstam.