Rätt vinnare av Turnerpriset

Konst:Tate Britain, London: Turnerpriset 2004 (avslutad)Krossade porslinstallrikar och nakna glödlampor är de föga insmickrande dekorationerna i konstnären Richard Wentworths julgran, placerad i entrén till Tate Britain i London. Traditionen föreskriver att en konstnär får uppdraget varje jul att dekorera en norsk gran, och Wentworth är således den här jul- och nyårshelgens utvalde konstnär.Mildare kritik än förrNu är det knappast detta märkliga julträd som är den stora publikmagneten i Tate Britain. Till årstidens begivenheter hör det årliga Turnerpriset, till vilket fyra konstnärer nomineras. De hundratals post-it-lapparna som klistrats upp i ett av utställningsrummen vittnar om hur engagerande denna konsthändelse är. Och inte alltid är besökarnas kommentarer nådiga. This is art, utropar en av skribenterna och illustrerar sitt budskap med en egenhändig teckning. Att undertexten innebär ett avståndstagande från de verk som visas i utställningen råder det knappast någon tvekan om.Annars har årets nomineringar liksom valet av Jeremy Deller som pristagare varit föremål för betydligt mildare kritik än vad som stundtals varit fallet. Kanske är det helt enklet så att jury och publik den här gången varit av ungefär samma mening när det gäller kvaliteten och angelägenhetsgraden i de nominerade konstnärernas verk.Shonibare medtävlareAtt det blev den genuine Londonbon Jeremy Deller som alltså vann de åtråvärda punden och den stora äran med sin videofilm Memory Bucket känns också alldeles rätt, även om man som svensk gärna satsat ett och annat pund på Yinka Shonibare och hans film Un Ballo in Mascera. Den tysta dansföreställningen om mordet på Gustav III har visats i svensk tv och ingår i Moderna museets utställning Fashination, där den utgör en av höjdpunkterna.Men Shonibare må vara hur väletablerad som helst bland annat med sin egen version av regalskeppet Vasa på Moderna museet. I konkurrensen med Deller fick han liksom de övriga nominerade, Kutlug Ataman och konstnärsduon Langlands & Bell stå tillbaka. Detta trots de senares synnerligen politiskt aktuella verk The House of Usama Bin Laden, en interaktiv digital animation. Kutlug Ataman i sin tur deltog med en rad filmade intervjuer med människor som berättade om erfarenheter av tidigare liv. Ataman är liksom Shonibare för övrigt inte okänd för svensk publik efter sin stora utställning i dåvarande Tensta konsthall häromåret.Privat och offentligtJeremy Dellers Memory Bucket är ett raffinerat dialektiskt verk. Dels skildras de tragiska händelserna kring Mount Carmel i Waco, Texas 1993, där en religiös sekt i stort sett utplånades efter en militär räd. Nio personer överlevde händelserna, och Deller låter en av dem, Clive Doyle, berätta.Den andra delen av filmen beskriver livet kring George W Bushs ranch några mil därifrån, och Deller låter bland annat betraktaren få veta hur presidentens favorithamburgare är beskaffad. Inslag från presidentvalskampanjen ingår också i konceptet, där en kväkarkvinna får ge röst åt Bushmotståndet.De två bilderna av USA mixas till en explicit demonstration av privat och offentligt, personligt och kollektivt, allt slutligen överfört till symbolspråk när miljoner fladdermöss i väldiga horder lyfter mot en blå skymningshimmel.Det är nästan överväldigande effektfullt, liksom hela Dellers del av Turnerprisutställningen. I en serie stillbilder vänder han åter på begreppen när anonyma offer för våld och död tilldelas minnesmärken som annars bara tillkommer samhällets toppar. I Dellers värld är det lilla perspektivet hela tiden ställt i relation till det officiella. Sammantaget är Jeremy Deller tveklöst en värdig mottagare av Turnerpriset.