Projekt 00 i backspegeln

Ett av de djärvaste och mest radikala konst- och arkitekturprojekt som någonsin presenterats i vårt land.Det knappast försiktiga omdömet stod att läsa i min krönika på kultursidan lördagen den 6 december för precis 10 år sedan. Orden gällde konstprojektet 00, ett utopiskt bygge mitt i årummet, ett konstnärligt djärvt och framsyntförsök att överbrygga Uppsalas tudelning i en akademisk-kyrklig och en kommersiell stadshalva.UNT-bilagaSamma dag följde med UNT en bilaga där hela idén presenterades av de sex konstnärer och arkitekter som låg bakom förslaget.Här ska inte redogöras för alla de turer som på några månader förvandlade Projekt 00 från ett välkommet och värderat konstinitiativ till ett på sina håll avskytt och förtalat jippo. De sex idégivarna försvann till andra uppgifter och till mer uppskattande sammanhang och passade också på att markera sitt missnöje med Uppsala genom att trycka upp knappar med texten Aldrig mer Uppsala och bilden av en simmande anka.Projekt 00 än en gångNär Upplands konstförening nu uppmärksammar sina 70 år med en jubileumsutställning har föreningens ordförande nu som då, Gunilla Gunnarsson, åter vänt sig till gruppen, som inte är sämre än att man antagit utmaningenännu en gång och nu presenterar Projekt 00 så att säga i backspegeln. Det sker i form av en bildprojektion där den 24 meter höga byggnaden med sin textbeklädda fasad roterar framför besökaren. Sittande bekvämt i en soffa ser man bilden och lyssnar till hypnosdoktorns trygga röst som försäkrar att man är alldeles lugn och avslappnad.Hur det är med den saken återstår väl för var och en att bedöma. På konstnärsgruppen som kallar sig Inredningar utföres hade hypnosen tydligen verkan att döma av den bild som ingår i utställningen och som också bildar omslaget till en dokumentation i bokform som producerats.Precis som när det begav sig lyckas således Lena Bergström, Ernst Billgren, Per Glembrandt, Dan Wolgers, Fredrik Wretman och Jan Åhman på en gång förbrylla och utmana sin publik. Och hypnos är som bekant inget att leka med, vare sig den utgår från en grupp intelligenta konstnärer eller en dokumenterat professionell doktor. Det är knappast någon avslappnad sömn som erbjuds, snarare ett uppvaknande till ett Uppsala som kunde ha blivit lite roligare.Misstag att tacka nejAtt Uppsala till sist sa nej till ett så fantasifyllt och kreativt förslag som den fantastiska konsthallen över Fyrisån är och förblir ett obegripligt misstag. Lite tröst får den konstintresserade av den här återblicken på något som om det hade genomförts med all säkerhet hade blivit den verkliga energikicken för ett i konstsammanhang ofta sömnigt Uppsala.Projekt 00 har sällskap av en rad bra konstverk som den alerta konstföreningen samlat genom åren. Med början i 1930- och 40-talet hos bland andra Bruno Liljefors går man via Olle Baertling och 1950-talet till nästa årtionde då konstnärer som Sten Eklund och Jan Ewemo stod i blickpunkten. 1970- och 1980-tal betydde kvinnornas inträde på allvar i verksamheten med Karin Ax, Ulla Fries, Sonja Pettersson och Ingvil Stille bland de utvalda.Här kan inte alla namn nämnas, bara konstateras att Konstföreningen med sin eldsjäl till ledare Gunilla Gunnarsson gjort ett mycket tilltalande och aptitretande urval till sitt jubileum. Och även om det blir 1990-talet och Projekt 00 som tilldrar sig den mesta uppmärksamheten är det alldeles tydligt hur hypnotiserande den riktigt bra konsten kan vara, oavsett tillkomstår, teknik och koncept.En alert konstförening blickar givetvis inte bara bakåt, hur stora segrar man än vunnit under årens lopp. Följaktligen presenteras traditionsenligt årets tre unga Anna-Lisa Thomsonstipendiater just nu på Konstmuseet.Begåvat måleriDet är med särskild tillfredsställelse jag konstaterar att den jury som rest land och rike runt till konsthögskolorna upptäckt Gunnel Wåhlstrand från Konsthögskolan i Stockholm. När Wåhlstrand tidigare i år begick sin examensutställning på Galleri Mejan i Stockholm var det lätt att konstatera att det rörde sig om en ung konstnär med en alldeles egen berättarstil och ett tekniskt kunnande som imponerade.Gunnel Wåhlstrands märkliga måleri, förbluffande likt fotografi, gestaltar något så abstrakt och svårfångat som minnet. Ur sitt privata mentala minnesalbum plockar hon motiv som utförda i tusch blir bilder ur en kollektiv gårdag.Berättandets återkomst i måleriet och samtidskonsten har en tid kunnat konstateras, och de tre unga stipendiaterna passar väl in i den tendensen. Frida Oliv från Konsthögskolan i Umeå med ett komplext och samtidigt bedårande vackert måleri och Christina Kullman, också hon elev vid Konsthögskolan i Umeå, med en installation som problematiserar frågor om identitet och relationer på ett originellt och säkert sätt.Anna-Lisa Thomsonstipendiaterna brukar nästan undantagslöst bli uppmärksammade och framgångsrika konstnärer. Det finns inga skäl att tro att det inte skulle bli fallet också med den här trion.