Poetisk kolorism

Konst:Galleri Anders Lundmark, Stockholm: Magnus Carlén (t o m 2 oktober)Konstprofessorn Hans Vikstens (1929—1989) ovanliga sensibilitet när det gällde att ge fullständig frihet åt varje elevs konstnärliga egenart är omvittnad. Jag påminns om detta faktum när jag ser Magnus Carléns oerhört finstämda utställning hos Galleri Anders Lundmark på Söder i Stockholm. Den som är bekant med Vikstens berättade, stundtals nästan litterära målarkonst med dess drag av naivitet och poetisk surrealism ska inte finna ett enda spår av detta hos hans elev.Den konstnär jag närmast associerar till inför Magnus Carléns måleri är ingen mindre än Barnett Newman, vars andliga kolorism känns besläktad med Carléns estetik.HyprsensibeltMagnus Carlén är en hypersensibel målare som presenterar ett sparsmakat urval av sina verk: ett femtontal målningar i skilda format samt en svit teckningar i bläck, suggestivt hängda bakom en lätt genomskinlig vägg av gasväv.Carléns målningar saknar titlar, ett förhållande som känns helt korrekt när det gäller ett måleri så extremt renskalat från allt vad föreställande detaljer heter. Att man som betraktare däremot gärna associerar till natur, ljus och dagrar är helt i sin ordning. Det här är ett måleri som håller alla dörrar öppna, samtidigt som det genom sitt tekniska virtuoseri åstadkommer en mångbottnad och flerskiktad bildverklighet som är i det närmaste unik.Man bör stanna länge framför varje målning: först då börjar blicken vandra från skikt till skikt och man upplever hur de olika bilddimensionerna byter plats, lägger sig bakom eller framför varandra. Givetvis är denna rörelse illusoriskoch helt beroende av var man som betraktare fäster blicken. Men faktum kvarstår: Magnus Carlén behärskar en lager-på-lagerteknik som är något av det mest raffinerade jag sett på länge.Att detta är ett måleri med utomordentligt stark poetisk lödighet behöver knappast påpekas.