Poet i glas och betong

Med ett 30-tal arkitektoniska arbeten, de flesta uppförda, några aldrig förverkligade, hyllar Arkitekturmuseum i Stockholm en av Nordens största arkitekter från det förra århundradet, norrmannen Sverre Fehn.
Utställningen som presenterar Fehns estetik genom skisser, ritningar, modeller, fotografier och visualiseringar har tidigare visats i Oslo i samband med att Fehns senaste (sista?) projekt, Nasjonalmuseum - Arkitektur invigdes 2008. Fehn själv har deltagit i urvalet av verk som ingår i utställningen, men ålder och skröplighet omöjliggör för honom att själv besöka den svenska versionen av utställningen.

Sverre Fehns 50-åriga verksamhet som arkitekt har avsatt ett hundratal verk. Märkligt nog, med tanke på hans internationella berömmelse, har endast en handfull av dessa uppförts utanför hans hemland. Men de som byggts på annan mark än den norska är desto mer berömda och uppmärksammade för sin originalitet. Det gäller givetvis även flertalet av de norska projekten; Fehn har definitivt ett eget arkitektoniskt språk som äger släktskap med Le Corbusier men som ändå utmärker sig som just "fehnskt". Varsamheten när det gäller material, öppenheten gentemot miljön och en utpräglad renhet och enkelhet i formspråket är drag som känns typiska.

Till de utomlands etablerade projekten hör den norska paviljongen som uppfördes till världsutställningen i Bryssel 1956-58, och inte minst den Nordiska paviljongen i biennalområdet Giardini i Venedig, den byggnad som vartannat år hyser den stora arkitekturbiennalen, och vartannat år drar till sig konstnärer och besökare från hela världen vid konstbiennalen.
Vid förra årets arkitekturbiennal uppläts hela paviljongen åt Sverre Fehns konstnärskap. I år är det konstens tur, och om några månader kommer Sverre Fehns paviljong med sina karaktäristiska öppna väggar och inbyggda träd att ta emot norsk, svensk och finsk konst. De tre nordiska länderna delar nämligen utrymmet, medan Danmark har en egen byggnad i Giardini.
Venedigpaviljongen, som uppfördes åren 1958-1962, är på flera sätt representativ för Fehns estetik där samverkan med den kringliggande miljön och landskapet, i det här fallet den lummiga trädgården i östra Venedig, är markant. Öppenheten, enkelheten är också karaktäristika för Fehns sätt att arbeta och känns igen i flera av hans senare objekt. Som utställningsrum har paviljongen både fördelar och nackdelar. Till de förra hör de rena ytorna och det genialt byggda taket som silar det starka Medelhavsljuset på ett behagligt sätt ner i paviljongen. Heta sommardagar är Fehns byggnad dessutom märkligt sval och ett behagligt alternativ till de andra mer slutna utställningspaviljongerna i området. Vilket brukar resultera i att många besökare samlas just i den nordiska paviljongen; det är så att säga inte bara konsten som lockar. Svårigheter kan dock uppstå när tre länders konstnärer ska samsas om utrymmena, och exempel finns på motsättningar som åtminstone till dels har att göra med rummets utformning.

En särskild plats i utställningen har presentationen av Villa Norrköping med tillkomstår 1963-64. Villan var tänkt att kunna stå modell för nordiska privatbostäder och arkitekturen äger inte minst sin charm och funktionalitet genom en rad flexibla lösningar som möjliggör såväl önskad avskildhet som stor öppenhet, både gentemot omgivningen och inom själva huset.
Arkitekturritningar är inte alltid lättlästa för en lekman, men utställningen ger ändå goda möjligheter att närmare lära känna Fehns speciella arkitektoniska språk genom modeller och inte minst ett rikt bildmaterial. En särskild bonus som besökarna inte bör missa är väggen med Fehns improvisatoriska skisser. Det handlar alltså inte om ritningar, utan om snabba utkast, idéer och improvisationer kring projekten. Där visar arkitekten sin rent konstnärliga sida som bildskapare på ett både lustfyllt och imponerande sätt.
Till utställningen har en praktfull katalog med bilder och läsvärda texter publicerats. Analyserande och informativa artiklar av Steven Holl, Eva Madshus och Per-Olof Fjeld öppnar ytterliga fönster mot ett fascinerande konstnärskap inom konstarten arkitektur.

Poet i glas och betong

Den norske arkitekten Sverre Fehn ägnas en stor utställning på Arkitekturmuseum i Stockholm, skriver Cristina Karlstam.