På egen konstnärlig dialekt

Cristina Karlstam upplever meditativ stillhet inför Bianca Maria Barmens skulpturer i Bror Hjorths Hus.

Skulptur. Atlanten - jag är mycket lugn nu, av Bianca Maria Barmen.

Skulptur. Atlanten - jag är mycket lugn nu, av Bianca Maria Barmen.

Foto: Gerry Johansso

Kultur och Nöje2015-02-21 12:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det råder ett meditativt lugn i utställningssalen i Bror Hjorths Hus. Små gestalter talar tyst med varandra, så tyst att ingenting hörs men allt ändå blir uttalat.

Det är konstnären Bianca Maria Barmen som med sina märkliga små gipsskulpturer i kombination med ett antal akvareller fyller rummet med mening.

Bianca Maria Barmens skulpturer äger en paradoxal monumentalitet sin mycket begränsade storlek till trots. Kanske är det den i titlarna antydda magin i kombination med de små formaten som är grunden till detta hemlighetsfulla förhållande. Själv talat konstnären om frusna ögonblicksbilder. Ett konstnärskap med fokus på de kvaliteter i tillvaron som inte är beroende av vare sig tiden eller rummet. Man kan nästan komma att tänka på existentiella förhållanden när man ser de små gestalterna, inte sällan små djur med all sin hemlighetsfulla tystnad intakt. I skulpturen Japansk dagbok sitter en liten hund begrundande framför vad som tycks vara en främmande, exotisk växt, och i akvarellerna Moon Tale vidgas rummet till ett slags kosmiskt landskap där hemliga budskap förmedlas. Konstnären är genom äktenskap och mångårig vistelse i Japan och Kambodja väl bekant med en bildskatt och en ideologi med rötter i främmande kulturer.

Det lär vara hennes kambodjanske make som, fascinerad över anblicken av ett plötsligt snöfall, yttrat de ord som blivit utställningens titel och som också gestaltats skulpturalt i två verk. Meningen Snow falling without telling kan också förstås som en förundran inte bara inför ett exotiskt väderläge utan även inför många av tillvarons gåtor. Kanske är det den lilla grodan i brons som har känsligare sinnen, apan i gips i skulpturen Strandad som känner normerna för kroppsligt liv och överlevnad eller den lilla gula sjöhästen i akvarellen Submarin som äger kunskaper utöver människans horisont? Utan att förmänskliga djuren lyfter Bianca Maria Barmen fram dem som förebilder. I den bemålade gipsskulpturen Atlanten –jag är mycket lugn nu, får några pappersblommor, välbekanta i japansk konst, förmedla en outtalad insikt av meditativt, nästan magiskt innehåll.

Bianca Maria Barmen har en egen konstnärlig dialekt som i många avseenden skiljer sig från det som brukar kallas mainstream och som ger henne tillgång till andra källor än de vanliga, varifrån hon hämtar kraft till sina konstverk.

Bror Hjorths Hus smala utställningsrum visar sig vara en utmärkt plats för dessa skulpturer och akvareller.

Konst