Otto G Carlsund kommer tillbaka

När man inträder i höst i Liljevalchs konsthall, ett snart hundraårigt arkitektoniskt mästerverk skapat av Carl Bergsten osmyckat och funktionellt, får man en glad överraskning. Entréhallen som är tänkt för utställande av skulpturer har nu på de höga och vida väggarna prytts med väldiga målningar. De är icke föreställande, med andra ord non-figurativa, konkreta, kopior av Carlsunds dekorering av restaurangen Lilla Paris, en del av Parkrestaurangen i Stockholms-utställningen 1930.
Under antiken dyrkades en gud som kallades för Kairos, vilket betyder "rätt tid" eller på nysvenska "good timing". Carlsund var inte riktigt i rätt tid med sina väldiga projekt. Eller kanske man bättre skall uttrycka det så att det svenska konstlivet på den tiden mer än någonsin var lite oförsynt eftersläpande.

Carlsund förde fram 1930 en ny konst skapad av honom och hans vänner ute i världen. Han samlade verk av vad han kallade för postkubistiska konstnärer och kunde presentera den konkreta konst, som han var med om att ge namnet. Den konkreta konsten varken avbildar eller deformerar det avbildade. Den konkreta konsten konkretiserar, ger verklighet åt bilder skapade i medvetandet och inte synbara i den omgivande världen.
Allt blev kaotiskt. Inte många konstkritiker gav uppskattning av vad Carlsund utförde. Ekonomiskt blev det ett oerhört misslyckande. Konstnärer ute i världen väntade på att få tillbaka sina verk från utställningen, men dessa hade tagits i beslag av fordringsägare. Carlsund förlorade den internationella kontakten. I gengäld blev han en av vårt lands genom tiderna mest impulsgivande kritiker av konst.
Entréhallens kopior är gjorda i Carlsunds anda. På tjugotalet var han i Paris hos Fernand Léger verksam i kubismens anda. Han målade stora verk av Léger, som mästaren signerade. Sedan gick Carlsund med Erik Olsson - senare surrealist i Halmstad-gruppen - och Franciska Clausen på upptäcktsfärd i det okända. Konstnärer hade stundom gjort det icke föreställande. Det fanns i brukskonst som ornament. Per Ekström utförde på 1890-talet en målning av kaleidoskopisk art påverkad av vännen August Strindbergs idéer. Han var skildrad som Sellén i Röda rummet och hade varit en mentor för Strindberg i måleriet. Nu gick påverkan den andra vägen. Andra målare av det icke föreställande var Hilma af Klint, en dam som ansåg att hennes märkliga målningar hade inspirerats av en skyddsande. På 1910-talet började Nell Walden, prästdotter från Landskrona, måla non figurativt. Hennes make var den Walden som skapade den radikala grupperingen av konstnärer av alla slag i Berlin, "Der Sturm".

På tjugotalet blev det vanligare med non figurativt måleri med företrädare som Georg Lundström i Danmark, en grupp i Oslo och Gösta Adrian Nilsson, GAN, i Sverige. Med ordet konkret kunde man visa att detta måleri skildes från det som brukar kallas för abstrakt, det vill säga med enheter som är föreställande. Det konkreta måleriet dominerades till att börja med av geometriska figurer. De är ju i någon mån figurativa, ty vi vet ju vad som är en triangel, kvadrat och cirkel. Med tiden blev det konkreta måleriet mer kompositionellt kalkylerat.
Entréhallens carlsundska målningar vittnar hur väl detta måleri passar in i vår tids brutala arkitektur som domineras av betong och glas. Den trista gråa råa lerfärgade betongen behöver färg och reflex. Carlsunds kompositioner var dynamiska. Han återgav rörelseriktningar och vibrationer. Liljevalchs utställning "Otto G. Carlsund, konstnär, kritiker och utställningsarrangör" bör kunna ge goda uppslag för vår tids arkitekter och konstnärer. Liljevalchs har för närvarande ingen chef, men Niclas Östlind som varit tillförordnad och med hjälp av Anders Wahlgren har åstadkommit en mäktig hyllning till Carlsund. Utställningen skall senare förflyttas till Norrköping.

Carlsund var född i Sankt Petersburg 1897. Fadern var maskiningenjör vid Nobel-industrierna. Modern var fransyska med konstnärlig utbildning. Carlsund blev en god konversatör på ryska, franska, engelska och tyska. I det avseendet var han överlägsen sina jämnåriga konstnärsvänner och fick rika kontakter. Han utbildades i Norge och Tyskland, innan han blev verksam i Paris. En period arbetade han i New York. Detta kontaktnät revs sönder 1930. Han blev mestadels sedan verksam som kritiker. Som skribent var han liksom i sitt måleri och i sin grafik minutiöst noggrann. Han var en entusiastisk tolkare av svensk grafik.
På fyrtiotalet blev han utgivare av Konstvärlden, en liten tidskrift på gult papper, som kom att dokumentera allt som hände i konstlivet. Namnet anknöt till den ryska konsten. Som journalist medverkade han i Upsala Nya Tidning och hade en rysk pseudonym som betydde "tom ficka". Men sin rika kritiska verksamhet vände han sig mot den koloristiska tendensen i svenskt måleri, till stor del utgående från Valand i Göteborg. Han kallade sådan konst för kulörism.
Emellanåt var han artistiskt verksam¨. Numera är hans verk svåråtkomliga. Jag saknar en del grafik på utställningen. Vissa arbeten har varit välkända men inte utlånats. Ändå ger utställningen en god bild av Carlsunds konstskapande. En tid på fyrtiotalet arbetade jag hos Carlsund på Valhallavägen i Stockholm. Hemmet var redaktion. Här rörde sig unga konsthistoriker som Per Palme, Oscar Reutersvärd, Rolf Söderberg och Tage Nilsson. De skrev mot honorar av växlande storlek. Miljön var givande. Carlsunds konstsamling var imponerande. Han var generös mot unga konstnärer och var i Aftontidningen med en skickligt skött kulturavdelning ledd av Stig Ahlgren en utomordentlig konstkritiker. Jag minns honom som en lärd man med stort skägg, glatt skratt och hotfulla tillrop, när korrekturfel störde hans sinnelag. Han var till sin person en doktor Jekyll och mister Hyde, den senare mest sedd på kvällarna. Han kedjerökte, och det blev hans död 1948.

Strax innan var han en skicklig och livfull ledare av Konstnärsklubben. Hans senare sparsamma konstnärliga verksamhet ställdes ut strax innan han avled.
Liljevalchs har åstadkommit en imponerande utställning. Katalogen är mycket sevärd med omfångsrika texter på svenska och engelska. Dock försummas i dokumentationen att Oscar Reutersvärd har skrivit en rad skildringar av Carlsunds person och konst. Att Carlsunds kritik och konstartiklar har samlats i tre volymer av Ulf Thomas Moberg och en systerson till min moster framgår såvitt jag kan läsa i texterna alls inte.

Otto G Carlsund kommer tillbaka

Entréhallens målningar vittnar hur väl detta måleri passar in i vår tids brutala arkitektur, skriver Teddy Brunius, som sett Otto G Carlsunds utställning på Liljevalchs konsthall.