Öga mot öga med verkligheten

Människokroppen är både motiv och metafor i Magnus Wallins konst. I dialog med konst- och vetenskapshistorien och med teknik och estetik som hämtat inspiration från den samtida dataspelstekniken har han iscensatt en rad minnesvärda verk. Ofta har det handlat om den icke perfekta kroppen, en protest mot ett alltmer omänskligt kroppsideal och en solidaritetshandling, riktad till människor med mer eller mindre synliga handikapp.

Undergång, apokalyps, har inte varit främmande drag i hans verk
Men Wallin är långt från endast en socialt engagerad talesman för mänskliga rättigheter och de svagas rätt till ett drägligt och värdigt liv. Hans "kroppsfixering" handlar lika mycket om människans existentiella villkor; att han väljer att gå via kroppen för att rikta fokus på de grundläggande livsvillkoren förstärker bara detta faktum. Kroppen blir i Wallins estetik det instrument med vilket han gestaltar och problematiserar mänsklig tillvaro, också i dess mentala och andliga dimensioner.
Instrument är också titeln på den utställning som Magnus Wallin nu visar på Millesgården i Stockholm. Den här gången har han skalat bort allt vad kropp heter och nått fram till själva grunden för den fysiska tillvaron: skelettet.

I svartvita animationer i verket Mission låter han vita benrangel utföra en dance macabre som är på en gång skrämmande och andlöst vacker. I ett annat verk, Colony, återkommer skeletten, nu i ett drama där den slutliga räddningen sker via återgång till ett fosterstadium. Med målningen Monochrome, delvis gjord av hud (!) som ett slags entrébiljett för han museibesökaren in i sin mörka saga, där liv och död flyter in och ur varandra.

I slutet av den dödsresa han gestaltar väntar målningen Sundown, en mäktig, fyrdelad slutstation, utförd i svartnat blod. Dessförinnan har man som besökare ställts inför vaga bilder av klänge sedan bortglömda gestalter som med minimala rörelser signalerar sin tillfälliga närvaro för att snart försvinna in i den eviga glömskan. Verket Unnamed med förlaga i en tysk lärobok i kirurgi från 1922, blir en mäktig klimax på en utställning om ställer oss inför de riktigt stora existentiella frågorna på ett alldeles nytt sätt.

Magnus Wallins konst saknar det ironiska raster som skyddar såväl upphovsman som betraktare i mycket av dagens konst. Hos Wallin ställs vi öga mot öga med verkligheten. Jag tror att det är detta hans modiga allvar som gör honom så unik som konstnär.

Öga mot öga med verkligheten

Magnus Wallin problematiserar den mänskliga tillvaron, också i dess andliga dimensioner. Cristina Karlstam tar intryck av hans modiga allvar.