Nyfiket och ömsint samtal

Pontus Rauds verk Kärleksbilar ligger uthällda på golvet i Norrtälje konsthall. Enkla former som om man vill, ser ut som bilar. Fordonen ligger tvärnitade framför stora pölar av hjärtformad plast. Kärleksbilarna finns nyfiket och uppmanande utplacerade lite här och där i utställningshallen.Ömsint och kärleksfulltDet är symtomatiskt för den utställning som just nu pågår, gjord av Margareta och Pontus Raud, mor och son. Den ömsinta och kärleksfulla hållningen kommer inte bara av släktskapet, även i deras olika konstnärliga uttryck finns något uppriktigt, naket men också undersökande. Med en stor portion experimentlusta bygger Margareta och Pontus Raud upp en utställning som i sig är ganska strikt uppdelad, den konstnärliga integriteten ger ingen av dem avkall på, men samspelet visar sig på andra sätt.Konstnärligt etableradMargareta Raud har en lång konstnärlig bana bakom sig, hon utbildade sig under 70-talet och har sedan dess haft en mängd utställningar, flertalet av dem i Uppsala. Hon är väl etablerad och representerad på många museer. Här visar honverk från just 70-talet fram till i dag. Däremot är det inget kronologiskt eller redovisande i hennes exposé av verk.Snarare är det ett konstnärskap i ständig förändring hon visar upp. Det märks inte minst i den stora serien Lek med geometriska former, I-VII, gjorda i tempera och akryl på stora kopparplåtspapper. Hängda i en lång rad avviker en vägg helt från de övriga geometriskt uppbyggda verken.Här finns en abstrakt stillhet som de andra verken inte har, ett stilla estetiskt uttryck, som mest finner sin likhet i de skisser i blyerts och kol konstnären också ställer ut. Att måleriet föregåtts av ett studium av det abstrakta och det konkreta är något som ger direkta avtryck i verken.Pontus Raud gick ut Konstfack 1998, han rör sig i en annan motivsfär än sin mor. Hans verk är sammansvetsade av en något surrealistisk motivkrets. Verken samtalar bitvis med varandra, liknande motiv kommer igen, figurer presenteras och dyker upp någon annanstans, liknande frågor och svar ställs i titlar och oavsett tekniker håller han ihop sitt konstnärliga uttryck elegant.Ett av favoritverken är tavlan Hus, en stor fågel sittandes på en gren, men också instängd i en gallerliknande höghusfasad. En optisk illusion som heter duga är de enkla ränder konstnären dragit, måhända i den blöta färgen, horisontalt över hela verket. På håll blir upplevelsen att det är en jalusi, som när som helst kommer att vinklas bort för betraktaren. Eller är det så att det döljs något där bakom?Även som grafiker och tecknare övertygar Pontus Raud. Porträttet av hans mor är både vackert och ömsint, samtidigt som där finns en lek med form och material.UppfinningsrikedomDet finns förstås klara generationsskillnader mellan mor och son Raud, men tydligare och mer intressant är i stället den uppfinningsrikedom och den leklust som förenar dem. Det är ett gott konstnärligt samarbete Norrtälje konsthall visar upp i den pågående utställningen, det finns inget sentimentalt eller för personligt i deras samarbete.Margareta och Pontus Raud har med sina verk skapat ett kreativt, ärligt och mycket öppet konstnärligt samtal.