Nordisk konstnär i Paris

Prins Eugens Waldemarsudde har nu en utställning av Bengt Olsons måleri. Det är en rik retrospektiv visning. Till detta kommer en film som visar hans verksamhet genom åren. Konstfilmer kan ofta göras så att intresse för konst väcks utanför det fasta konstkonsumentklientelet. Så är det också med denna film. Den borde sändas oavkortat i television. Sammanställningen av Bengt Olsons olika verksamheter är smidig, väl fotograferad, och till detta kommer konstnärens egna minnen och förkunnelse, som förenas med bildvisningar och kommentarer av olika besökare på hans utställningar.

Bengt Olson hör till den grupp av begåvade konstnärer som utbildades på Valand av Endre Nemes. När Endre Nemes knöts till skolan som lärare, blev uppståndelsen stor i Göteborg åren omkring 1950. Nemes kom från Centraleuropa, och var som Jan Brazda och Peter Weiss präglad av konstlivet i Prag. De tre hade en förmåga att forma i bilder den internationella strömningen som i Sverige länge kom att ses som starkt avvikande i våra mer provinsiella sammanhang. Sverige hade ju varit avstängt under kriget från många utländska inflytanden.
I Göteborg hade sedan 1920-talet etablerats vid Valand av Tor Bjurström en expressiv konststil som brukade kallas för Göteborgs-kolorismen.

Otto G Carlsund, internationell konstnär och lysande kritiker, kallade denna stil för kulörismen, och den kom att spridas upp mot huvudstaden, med hjälp av kritiker som Gustaf Näsström och Gotthard Johansson. När Endre Nemes kom till Göteborg, uppstod en veritabel kalabalik, som jag, som en tid var verksam där, minns som handgemäng. Av många kritikers verksamhet kan man säga att Nemes och hans duktiga elever utsattes för en intellektuell mobbning.

Bengt Olson kom till Nemes som en mycket ung man. Han hade präglats som konstnär av fadern. Kristinehamn var hans hemort, och han målade sedan en period i Södra Råda, som på den tiden hade en kyrka med väggmålningar från medeltiden. En mordisk pyroman satte senare eld på detta fina konstverk. Märkligt är att Bengt Olson på den tiden, i början av femtiotalet, var bländande skicklig och säker. Han var en mycket ung artist, som i vilken stil han än uttryckte verkade vara en färdig artist.

Han skapade en originell purism, det vill säga ett måleri med stora oenhetliga färgytor och ett minimum av detaljer. Strax därpå 1953 uttryckte han sig på ett helt annat sätt med en surrealistiskt präglad bildkonst med insektsformer, som möjligen anknöt till Graham Sutherlands måleri och med färger som långt senare Hockney skulle nyttja (fast det inte behöver vara fråga om påverkan). I en starkt deprimerad period målade han senare svart och formade verk som föreföll vara röntgenbilder. Han sade senare att han slutade med det, när han fick se mästerfotografen Lennart Nilssons invärtes skildringar av människan.

Sedan kom en slutlig stil att utformas som har dominerande kalla färger och är som bilder av sly i snö.
Under alla år har Bengt Olson varit verksam i Paris. Man kan säga att han med impossibilisten Oscar Reutersvärd och med den nyligen bortgångne Bengt Lindström är mer känd internationellt än i de nordliga svenska provinserna. I Paris erhöll Bengt Olson väldiga monumentala uppdrag. Vid Saint Cloud utanför Paris fick han dekorera hektar på nybyggnaders betongväggar. Det skedde med en sandblästringsmetod som var fysiskt krävande och bidrog till en artistisk vederkvickelse i en brutal arkitektur.

Utställningen på Waldemarsudde ger en inblick i detta rika konstnärskap. Samtidigt har det utgivits en väl informerad bok med en rikedom av Olsons bilder, sammanställd av Jan Torsten Ahlstrand - en duktig ledare av Skissernas Museum i Lund. Han har länge följt Bengt Olsons verksamhet i Paris, Göteborg och Kristinehamn. Boken kan läsas av uppsvenska konstintresserade med nyhetens behag. På nordligare breddgrader har Bengt Olson varit föga känd. Svenskt konstliv är ju präglat av regionalism med centra i olika delar av landet. Stockholmskritiken har inte ägnat Bengt Olson något djupare om ens något intresse. Nu finns sent omsider information i Jan Torsten Ahlstrands utmärkta introduktion Bengt Olson.

Nordisk konstnär i Paris

Konstnären Bengt Olsons måleri har kommit i skymundan här i Norden. Nu har Prins Eugens Waldemarsudde en utställning med hans måleri och dessutom finns en bok som är en utmärkt introduktion till konstnärskapet, skriver Teddy Brunius.