De klara färgerna nästan dallrar på de tätt hängda väggarna i lilla Galleri 1. Färghanteringen går igen hos Uppsalakonstnären Anita Fröding, också då hon rör sig mellan olika tekniker, motivsfärer och grader av abstraktion.
Utställningen ”Någon gång någon dag” är drabbad av den överhängning som så lätt blir fallet i det lilla gallerirummet, och bland de nästan fyrtio upphängda verken syns spåren av vad som kunde ha blivit, och kanske blir, flera olika, men undantag för färgerna nästan väsensskilda, utställningar. Föreställande små landskap och miljöer. Landskap uppbrutna till former och intryck. Det finns förvisso linjer mellan det ena och det andra, men det är lite för trångt för att de ska bli riktigt synliga.
I en sammanhållen serie mustiga och halvabstrakta landskap syns en liten liten figur som rör sig genom storslagen natur. ”Poetens vandring”, som serien heter, skulle utan vidare kunna fylla hela galleriet på egen hand, och blir något av en höjdpunkt.