Moran klipper till igen

Caitlin Moran är musikjournalisten och krönikören som blev författare med den smarta och roliga Konsten att vara kvinna (2012), ett feministiskt manifest och en humoristisk skildring av en brittisk arbetarklassuppväxt i en och samma bok. Hennes nya alster Morantologi är ett solklart fall av att smida medan järnet är varmt.

Morantologi är en samling av Morans texter från tidningen The Times. En ”best of”, helt enkelt. Här går hon loss på vitt skilda ämnen, från Frankrikes lag mot burka på allmän plats till amerikanska abortmotståndares retorik, filmen Ghostbusters, BBC-serien Sherlock och en ansenlig mängd sängkammarkonversationer med maken.

Galet? Jo, och typiskt Caitlin Moran. Hon tar sig an stort och smått med ungefär samma angreppssätt: Med socialt patos och humor. Krönikan om burkaförbudet är ett tydligt exempel, där andra skulle väga sina ord på våg passar hon på att avsluta en i övrigt seriös feministisk text med ett skämt om att en religion för kvinnor av kvinnor minsann aldrig skulle ha uppfunnit ett religiöst plagg som kräver så mycket strykning. Ja herregud, tänker man, Caitlin Moran är som tidningskrönikörernas motsvarighet till den där personen som blir för full på en städad middagsbjudning.

Full är hon ibland också i texterna. Bokens pièce de résistance är intervjun med den annars så hemliga popstjärnan Lady Gaga. Precis som övriga intervjuer i boken är det inte så mycket en intervju som en bit gonzojournalistik, en berättelse om Morans dag med Gaga, som når sin kulmen på en galonklädd knullbänk på en sexklubb i Berlin. Alla är fulla. Även om det inte redovisas så hemskt många intervjusvar säger texten ändå massor om Lady Gaga som artist – och kanske person. Dessutom skrattar man högt när man läser.

Moran intervjuar också Paul McCartney. Där funkar samma upplägg sämre, den texten lämnar man med ett snopet ”var det där verkligen allt han sade på 45 minuters intervju”? Men det säger sig självt, i en ”best of” håller inte allt material samma kvalitet. De två texterna om Morans egen frisyr var säkert skojig förströelse för The Times prenumeranter, men kunde gott ha strukits här.

På ett ställe skriver Caitlin Moran att hon skulle ha blivit stå upp-komiker om hon inte varit så rädd för att prata inför folk. Och det känns verkligen som att man läser ett stå upp-manus. Ett strålande bra sådant, ska jag säga, och väldigt brittiskt. (Bara i någon enstaka text håller hon sig ifrån att skämta, som i den gripande och effektiva krönikan ”Jag vet hur det är att vara fattig”.)

Man kan utan problem relatera till innehållet även som svensk, förutom möjligen till kulten runt tv-serien Doctor Who, men med ett spår av anglofili i sig är läsningen säkerligen än mer nöjsam. Allra främst är dock Morantologi en bok för den som läst Konsten att vara kvinna och helt enkelt inte fick nog.