Miraklet Louise Bourgeois

Hon är ofattbara 98 år och sörjer fortfarande förlusten av den fysiska samhörigheten med modern före födseln.
Hon är ett mirakel; sitt genombrott som konstnär fick hon först i 70-årsåldern. Louise Bourgeois, en av världens största konstnärer som oupphörligt söker återskapa den för alla levande varelser ursprungliga närheten med modern. Hon har gjort det i mängder av material, i marmor, textil, hon har skapat denna modersgestalt som en väldig spindel, på en gång omfamnande och skrämmande. När Tate Modern invigdes i London 2000 var det med Bourgeois jättespindel Maman som uppfyllde den väldiga före detta turbinhallen.

Hon har byggt klaustrofobiska rum där uppgörelsen med fadersgestalten har kunnat iscensättas med kuslig effektivitet.
Numera arbetar hon mestadels i mindre format, men fortfarande med samma aldrig upphörande fokusering på moderskap, födelse och som en motpol till detta, i bildernas undertext, en besvärjelse av den ofrånkomliga döden.
Hos Galleri Andersson/Sandström i Stockholm visar hon nu elva mindre verk i textil teknik, kvinnokroppar med bröst så väldiga som skulle de ge näring åt all världens barn. En bild av fadern, vars brinnande penis står beredd för den nödvändiga akten. I hans kropp konturerna av ett foster.

En stor konsthändelse är det tveklöst att åter få se verk av Bourgeois, tillkomna så sent som förra året. 2002 kunde hennes storartade konstnärskap ses i en stor utställning på Kulturhuset i Stockholm. Nu, i det mer blygsamma formatet , är det som om glöden, vreden, längtan och innerligheten i detta märkliga konstnärskap blev ännu tydligare i sin nya , kanske av åldern påtvingade enkelhet.

Miraklet Louise Bourgeois

Louise Bourgeois utställning är en stor konsthändelse i ett blygsamt format, skriver Cristina Karlstam.