Minnets dramatik i bilder

Norrtälje konsthall firar sommar med en satsning på målaren, grafikern och textilkonstnären Marja Ruta. Det är ett bra val. Marja Rutas bildvärld är precis så långsam och svalkande som man kan önska i sin flykt från den lättsamma hettan utanför.
Stora oljor, små teckningar och grafiska blad samt några textiler visas i utställningen som tar hela konsthallen i anspråk. I centrum står konstnärens eget liv och det subjektiva minnet. Marja Ruta kom under det senaste världskriget från Finland till Sverige som treåring. Bakom sig lämnade hon och hennes familj ett Karelen som snart skulle vara ryskt. Det är en spännande historia som presenteras. I bild efter bild återskapas en yta av barndom, krackelerad och lite fjärran, men mer sprucken av tidens obönhörliga gång än av att det skulle vara plågsamt att minnas.

Berättelsen tar sin början redan innan konstnären är född. En dramatisk bild med titeln Farmor 1918 visar en svartklädd kvinna som precis har blivit skjuten i bröstet av rödgardister. Vid Ladogas strand 1942 heter en annan, som introducerar konstnären själv, och visar en barnafödsel vid ett vatten där ett ortodoxt kloster tronar på en ö i bakgrunden. Och så följer historien i snapshotformat. En flykt över vatten mot det nya landet dyker upp i flera bilder, modern och dottern tillsammans är ett annat ofta förekommande motiv, liksom uniformerade män och ortodoxa munkar. Men också vardagen smyger sig in. Simlektioner på badhus, depressioner och gladare dagar har också plats i helheten tillsammans med människor vars plats i den narrativa ramen inte avslöjas men som ändå är viktiga, bara för att de finns där.

Bilden av modern och det blonda barnet ringar in en stor del av berättelsens kärna. Modern framstår som både svalt distanserad, elegant sober som en tidig filmstjärna, och som en symbol för trygghet. Dottern, självporträttet, har alltid sökande ögon och en svagt melankolisk blick, som om hon redan i de ögonblick som återges var medveten om att hon i en avlägsen framtid skulle blicka tillbaka på just den stunden.
Form och figuration andas en levande konsthistoria och färgerna är intensiva och påträngande. Depressionerna är röda, flykten är blå och de gula dagarna är så citronlysande som dagar bara kan vara när de filtreras genom ett minne.

Intensiteten i kulörerna korresponderar med blicken hos det berättande barnet och betraktaren dras långsamt in i historien och finner sig snart både avväpnad och djupt intrasslad i en minnesväv som går långt utanför Marja Rutas privata berättelse. Minnet i sig träder fram som utställningens nav och Rutas bilder återger på ett större plan minnets funktioner, vilka alla kan relatera till. Vi har alla våra egna historier, vår egen dramatik, och trots att våra intensiva ögonblick tematiskt kan variera våldsamt är de egentligen gemensamma, åtminstone i sättet vi minns dem.

Minnets dramatik i bilder

En dramatisk flykt och en både sval och intensiv färgbehandling kan med fördel avnjutas i Marja Rutas sommarutställning på Norrtälje konsthall, skriver Sebastian Johans.