Det finns på tok för mycket naturdyrkande halvabstrakt fältmåleri som på ett tydligt sätt söker en sublim och romantisk känsla men inte når längre än till en harmlös ambition. Maj-Siri Östelings nästan glödande och färgtunga, ofta väldigt avlånga, landskapsmåleri, samlade under den smått alienerande utställningstiteln ” Vinfält i Languedoc Roussillon” skulle kunna gå i fällan. Men trots att alla attribut finns där klarar målningarna balansen och blir någonting annat. Här finns mer än bara glad naturromantik.
I de bästa bilderna finns en sårighet och ett knappt märkbart men ändå viktigt patos. Och i en programförklaring bekräftar Österling att hon är ute i ett ärende. Bilderna vill inte bara återge det sköna utan också kommentera en rovdrift av landskapet som ett allt mer storskaligt vinodlande ger upphov till. Det horisontalt avlånga bildformatet ska möjligen spegla det vidsträckta landskapet eller ge en känsla av panorering, men fungerar inte riktigt optimalt eftersom bilderna ändå är förhållandevis små. Kanske är det en anpassning till det aktuella rummets villkor. Att trycka in samma dimensioner i ett större format hade nämligen varit helt omöjligt.