Konstnärers porträtt av kolleger – målare, skulptörer, men även författare – är inte ovanliga. Just nu visas några välkända sådana porträtt i Bror Hjorths Hus utställning Fröding i bild. Tillsammans bildar de många verken av ett tjugotal konstnärer ett mångstämmigt konstnärsporträtt av skalden.
I Frödings författarskap ryms såväl lättsam och livsbejakande poesi som nakna,
drabbande bekännelser från ett ångestfyllt sinne. En konstnär som såg och förstod dubbelheten i Frödings natur var Bror Hjorth, och det är också hans verk som tillsammans med en handfull andra ger den mest adekvata bilden av Gustaf Fröding. Hjorths välkända träskulpturer, Fröding i al och Fröding i mahogny, är skulpturala mästerverk, där form och konceptuellt innehåll bildar en organisk enhet.
I dialog med Richard Berghs bekanta oljeskiss, Carl Eldhs bronsskulptur (där Frödinggestalten tycks växa ur klippan), Värmlandskonstnären Bengtgöran Floods sensibla etsning av diktaren och inte minst Börje Sandelins
till formatet blygsamma men till sitt innehåll monumentala etsning utgör Hjorths verk tveklöst hjärtpunkten i utställningen.
Spännvidden är i övrigt stor: från systern Cecilia Frödings ömsinta, konstlösa teckning av den blivande studenten Gustaf till bilder av skalden sängliggande på hospitalet eller lutad mot sin spatserkäpp i sjukhusparken.
I flera verk har konstnärerna utgått från välbekanta fotografier, medan andra tycks ha haft ett mer fördjupat umgänge med Frödings texter som grund.
Det är de senare som lyckas bäst konstnärligt, bland dem Stig Olson, som visar två målningar/collage. Här rör det sig inte enbart om en slående porträttlikhet utan om en visualiserad insikt om den porträtterades personlighet.
Kanske är det ändå Hans Hamngrens stora anamorfos som allra bäst förmår synliggöra föremålet för den här utställningen. Hos Hamngren används den intrikata spegeltekniken för att fånga in ett splittrat porträtt och med bibehållen respekt för ett komplext författarskap rikta fokus mot
dess utövare, människan Gustaf Fröding.
Och visst är det som man skriver i informationen om utställningen: Gustaf Fröding är fortfarande en av de mest lästa och citerade svenska skalderna.
Kanske hade man önskat en något mer utvecklad anknytning till detta rika författarskap, inte bara till Frödings yttre.
Då hade en redan mycket bra utställning blivit riktigt angelägen.