Mångsidigt och kreativt på Millesgården
Gemensamt för de konstnärer som nu visar sina verk på Millesgården är erfarenheterna av att vara svensk i andra länder. De 23 juryvalda konstnärernas mångsidighet och kreativitet visas tyvärr lite väl ofta på bekostnad av konstnärlig kvalitet, skriver Frida Arnqvist.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Millesgården, Stockholm: Svenska k(Q)nstnärer i världen (t o m 8 augusti)
I Millesgårdens vackra nytillskott av utställningssalar från 1999, arkitekten Johan Celsings luftiga och egenartade utställningslokal, finns utställningen Svenska k(Q)nstnärer i världen, där 23 konstnärer visar verk med internationell inspiration.
Det är föreningen SWEA, Swedish Women's Educational Association, en förening för och med svensktalande kvinnor, som är eller har varit bosatta utomlands. Föreningen firar i år sitt 25-årsjubileum och i samband med detta genomförs alltså utställningen på Millesgården. Bland föreningens 8 000 medlemmar har 23 konstnärers verk valts ut av en jury att ingå i utställningen, ett arbete som måste tett sig ganska varierande.
Inte kvalitetsmässigt stabilt
Utställningens problematik är dess variation, vilket i sig naturligtvis inte är fel. Men även om juryn har haft ett 200-tal konstnärers uttryck att välja mellan är inte urvalet helt kvalitetsmässigt stabilt, och hur kan det bli det med ett relativt begränsat utbud? Nu visas mångsidigheten och kreativiteten i föreningen upp, men tyvärr lite väl ofta på bekostnad av konstnärlig kvalitet.
Samtidigt har juryn varit klok nog att välja ut flera verk av varje konstnär, vilket lugnar ner tempot och intrycket av konsthandel i utställningen samt ger en stillsammare upplevelse. Varje konstnär har dessutom fått gott om yta till förfogande.
Många svenskklingande motiv
Gemensamt för konstnärerna är erfarenheterna av att vara svensk i andra länder, där andra sedvänjor, uttryck och kulturer är rådande. Förvånande är dock att så många av konstnärerna ändå väljer tekniker och motiv som är så svenskklingande. Linväv, ull, bomull och papper formas i utställningen till blånande hav, veteåkrar, blekt solljus och årstidsanknutna uttryck. Det svenska finns måhända mer närvarande utomlands. Konsthantverkstraditionen är dock stark, oavsett nationella kopplingar.
Uppseendeväckande
Men här finns också utländska influenser: Birgitta Kyhlstedts verk visar bl a prov på det traditionella japanska bläckmåleriet sumi-e, Inger Tongs experiment med bläck på kinesiskt papper är också uttrycksfulla i sin enkelhet. Agneta Frecceros motivval i de utställda oljemålningarna skvallrar om erfarenhet av Medelhavet, liksom Sigrid Sandströms imponerande målning Bobbie Sue, som berättar om de stora landskapens land, USA.
Michele Preds installationer är också uppseendeväckande på sitt undersökande vis. Fokus för hennes samlande har varit de behållare som finns vid flygplatsers säkerhetskontroller, där resenärer uppmanas att lämna vassa föremål som saxar, knivar etc.
Verken består bland annat av små nagelsaxar eller fickknivar, som hon notoriskt formar i mönster av den amerikanska flaggan exempelvis, eller ett störtande flygplan.
Utställningens många olika uttryck tar ändå oftast fart i hantverket — keramik, raku-bränt stengods, silversmide, bokbinderi, textilväv. Uttrycken är många och alltså mycket varierande i kvalitet och uppfinningsrikedom.
Estetiskt tilltalande och skickligt genomförda är Siri Bergs grafiska experiment och optiska illusioner, men bitvis blir utställningen väl kreativ och påhittig.
Väl avvägt måleri
Därför är det ett välkommet avbrott att ta del av Eva Ryn Johannissens abstrakta och väl avvägda måleri. Hennes två oljemålningar utmärker sig i sin enkelhet, hennes flirt med Mark Rothko är tydlig, men det blir ett eget resultat hon presenterar.
Även Barbro Hedströms stora och fint placerade skulptur Segla bort/Segla hem i rostpatinerat stål, föreställande just ett segel, ger även den en fin upplevelse.
Att det också är värt att hålla ögonen öppna efter Charlotte Eliassons fotografier är något som utställningen Svenska k(Q)nstnärer i världen ger vid handen. Hennes färgporträtt undersöker rakt och utan komplikationer genusroller, flerdubbla genus och sociala strukturer. Fokus sätts på kvinnorollen, vilket märkligt nog inte är så framträdande i en utställning som består av 23 kvinnliga konstnärers verk.