Mäktig rymdresa i tid och rum
William Kentridge på Moderna museet iscensätter ett överväldigade starkt konstdrama, skriver Cristina Karlstam.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Effekten var dråpligt ironisk, en ung konstnärs respektlösa drift med ett av de politiskt korrekta mest inneorden i samtidskonsten.
Hos den drygt 50-årige sydafrikanske konstnären William Kentridge skulle samma ord kunna yttras, men då med djupaste allvar och utan minsta tendens till trendig politisk korrekthet eller ängslig anpasslighet.
Hos Kentridge handlar det om något så fundamentalt och allvarligt som tesen om alla människors lika värde och om historiens många prov på hur denna grundläggande rättighet ifrågasatts, kränkts och negligerats. Särskilt tydligt och trovärdigt blir det givetvis när det är en konstnär från Sydafrika med dess mörka rasistiska historia som gestaltar sådana övergrepp.
Det var i Sydafrika han växte upp som privilegierad vit med hela det sjuka apartheidsystemet omkring sig. Detta är bakgrunden till hans humanistiskt och politiskt starka konstnärskap som nu visas i stor skala i Moderna museets nya utställning som öppnas i dag.
I sin bok om Kentridge skriver Francesco Bonami apropå denna tematik. "What makes all men och women in the world equal? We are all eqal because we are all contemporary."
En mycket fruktbar ingång till Kentridges konstnärskap.
It´s so contemporary; utan ironi den här gången.
Hos William Kentridge är samtid också gårdag och dåtid. I arbetet med scenografin till Mozarts Trollflöjten (Kentridge är även teaterman och scenograf) växte projektet Black Box fram, en totalinstallation med det tyska folkmordet på Hererofolket i dåvarande Tyska Västafrika 1904-07 som underliggande tema. Och i mötet med den franske filmaren Georges Méliès film från 1902 om en månfärd föddes idén till Kentridges Journey to the Moon, nu en del av det stora verket 7 Fragments for Georges Méliès and Journey to the Moon.
It's so contemporary.
Som besökare i denna väldiga rums- och tidsskapelse blir jag samtida och like med fransmannen och hans filmexperiment för över hundra år sedan och lika smärtsamt som ofrånkomligt en like till de mördade namibierna som nu får sin konstnärliga upprättelse i Black Box. Och som åskådare även deras like och samtida som utförde de blodiga dåden, hos Kentridge sublimerade till slakten på en noshörning.
Kentridge associerar så fritt och så flödande att en vistelse i hans skapade värld blir en veritabel rymdfärd i fantasin och tanken, i rummet och tiden. En resa utan gränser som tillåter konstnären själv att gå ut ur och in i sina teckningar, som vänder på tidsordningen, låter den just färdiga bilden implodera oh återgå till sitt oskapade tillstånd där konstnären åter står inför sin tabula rasa, det vita papperet; som i nästa ögonblick åter blir till ett gestaltat konstverk. Så fortsätter det i all oändlighet, en svindlande rymdresa av ett slag som mycket, mycket sällan iscensätts på ett konstmuseum.
I Moderna museets nedervåning har curatorn Fredrik Liew byggt en fantasin mäktiga katedral med verket 7 Fragments for Georges Méliès, orkestrerad med Philip Millers oerhört suggestiva, kongeniala musik. Musik och film är så totalt integrerade att alla försök att fråga vad som illustrerar vad är helt uteslutna. Här verkar en helhet som känns alldeles kongenial med Kentridges i sann mening genreöverskridande konstnärskap. Där en kaffekanna kan bli en rymdkikare genom vilken konstnären betraktar de kosmiska världar han sedan låter befolkas av filmade myror - ett sannskyldigt myrornas universum, parafraserande Méliès tidiga verk. Här vänds alla begrepp upp och ned i en andlös rymddans till andra tider och platser, fysiska såväl som psykologiska och historiska. Det är storartat, allvarligt och härligt homoristiskt i en och samma andning.
It´s so contemporary.
Och sedan kulmen och rum för den katharsis som faktiskt inträder när man som besökare ger sig denna väldiga utställning i våld: den iscensatta teaterföreställning som spränger både tids- och genregränserna i sin vilda fantasi och sina ohämmade kast och kopplingar mellan betydelsenivåer och uttryck. I den lilla modellteatern i Black Box sker denna storartade gestaltning vars komplexitet är så betydande att varje försök till karaktärisering stupar på sin egen torftighet.
I den lilla filmsalen visar Moderna museet samtidigt med dessa båda stora verk nio filmer av William Kentridge ur serien Drawings for Projection. Och i eftermiddag berättar konstnären själv om sin utställning vid ett program i Auditoriet.
Moderna museet
William Kentridge
Tom 15/4
William Kentridge
Tom 15/4