Magstarkt men roande
Mikael Bonnevie gör upp med den moderna konstens mästare, konstaterar Sebastian Johans.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Konstnären har vid flera tillfällen deklarerat sin hyllning till förebilder som den samtida Odd Nerdrum och den store hjälten Bruno Liljefors. Och så gör han också denna gång.
På Galleri 1 visas en rad oljor i mellanformat och ett par serier av små akvareller och teckningar, varav flera har karaktären av att vara studier inför framtida oljemålningar.
Mycket jordfärger och gamla hederliga motiv som stilleben och landskap. I en direkt hälsning till Liljefors har konstnären målat sig själv stående bredvid den stores grav i skymningen, ljussatt av en marschall som värdigt vajar av vördnad och saknad. Bredvid hänger ännu en hänvisning eller tribut i verket Fältherren där en sorgsen hare i motljus stirrar på betraktaren.
Utställningens titel är Måleriets marodörer i rättvisans eld, och tillställningens fokuseringspunkt är en triptyk med samma namn. Med ansikten förvridna av smärta och surrade vid pålar, samt brinnande, mottar hjälplöst i tur och ordning Marcel Duchamp, Picasso och Andy Warhol sina rättmätiga straff för sin, enligt konstnären, negativa effekt på den måleriska traditionen.
Det är en smula magstarkt, men samtidigt roande. Målningarna förefaller vara producerade i en uppriktig aversion och bildar onekligen ett tydligt statement.
Och det är just tydligheten som är Mikael Bonnevies styrka. Han står för sin konservativa utgångspunkt i sin syn på måleriet, och det är mycket bättre än om samma uppfattning försiktigt vävs in mellan raderna. Likaså är han tydlig i sin ambition. Han visar i vilken riktning han vill vandra, det är mot Nerdrums tekniska briljans, och även om han inte är där än sticker han inte under stolen med sin ambition och vilja att utvecklas. Uppriktighet lönar sig.
KONST
Galleri 1
Mikael Bonnevie
T o m 1 april
Galleri 1
Mikael Bonnevie
T o m 1 april