Den danska konstnären Jeppe Hein har – efter att Femtio nyanser av honom gjort erotiksektion rumsren – vänt sig till bokhandelns mest skambelagda hylla för inspiration, närmare bestämt den som bär självhjälpslitteratur av slaget ”bli lycklig på 12 timmar”, ”banta dig glad”, ”hitta din inre brunn” och liknande halva löften som antyder att en djup harmoni finns inom räckhåll. Alla vill vara lyckliga, men att jaga lyckan har något smått löjeväckande över sig. Inte bara för att glada människor har en tendens att verka grundare än miserabla, utan för att jaktens mål ofta verkar vara ett permanent stadium av eufori som saknar kontakt med verkligheten och ger intryck att vara en hopstressat vision av en bitter och underbetald copywriter som skriver säljmanualer åt ännu sämre betalda telefonförsäljare som ringer passivt aggressiva samtal mitt i läggningen eller middagen.
Jeppe Hein vill emellertid nå lite längre än så, och har gjort lyckan, eller kanske snarare en stor fråga om vad lycka egentligen består i, till det centrala motivet för hela sin konstnärliga praktik. Det är också där han inleder sin utställning Ett leende för dig på Bonniers konsthall, där han redan vid ingången (eller på nätet) vänder sig direkt till betraktaren med frågan ”Vad är lycka för dig?”
Publikinteraktionen är typisk för Hein, som också förlänger sin frågeställning i flera av utställningens verk. Några speglar med påståenden och frågor som ”Happiness does not come from accumulating things”, ”Are you really happy?” och ”You are right here right now” placerar på ett bokstavligt sätt betraktaren i det tankeflöde som han vill ge en skuff.
I den stora salen mitt i konsthallen visas runt 900 små akvareller med enkla textmeddelanden och bilder som är ett slags bilddagbok från en period av utbrändhet, där publiken får följa konstnären från total utmattning till nytändning. I sig är verken banala, men i kontexten blir de ett starkt och uppriktigt dokument.
Då och då klingar det till av utställningens självgenererande soundtrack som består av en bana i taket där hängande kulor tuffar fram för att då och då stöta emot några tibetanska klangskålar som står på höga podier. Också detta ett effektivt verk som på en gång smakar på de meditativa klangerna och, med sin förhållandevis komplexa och kostsamma mekanik, driver med den västerländska tolkningen av det som brukar skyfflas in under facket österländsk visdom och erbjudas som en snabb och enkel lösning
Jag ska inte påstå att Jeppe Hein gör mig lycklig. Men när jag sätter mig på Smoking Bench, som består av en pall, en spegel och en rökmaskin, och ser mig själv försvinna i ett moln av ånga blir jag definitivt lite glad.