Lyckade och lekfulla ambitioner

Tio konstnärer i en laxask, nära den riktiga fiskdisken, kan sammanfatta utställningen Utanför systemet som just nu pågår i en tom butikslokal i Gottsunda centrum, precis mittemot en stor livsmedelsbutik.Tanken är förstås att nå fler än de som vanligen går på gallerier. Kanske får någon som står i kassan och betalar sina varor syn på något intressant i de stora skyltfönstren och går över och tar sig en titt. Det är en bra ambition. Om en enda ny betraktare nås är ju något viktigt vunnet, inget snack om den saken. Och dessutom är det kul att Uppsala konstnärsklubb och Konstnärernas riksorganisation (KRO) anstränger sig för att hitta på något nytt. I Gottsunda centrum passar det också extra bra eftersom det redan är något av ett kulturellt centrum med sitt aktiva bibliotek och sin ambitiösa teater.Utställningen är tänkt att presenteras i ett par vändor, med olika deltagare. Just nu är det Anette Wixner, Carl G Torstenson, Gudrun Westerlund, Anders Rönnlund, Lena Kriström Kulin, Johans Fremling, Johanna Lundin, Eva Högberg, Eva C Björkman och Natalia Dahnberg som visar sina verk.Det blir en smula överlastat i den inte jättestora lokalen. En idé kunde ha varit att dra ned antalet verk. Men så är det ju heller inte den oantastliga helheten som eftersträvas i den här utställningen. Ambitionen är att visa och väcka intresse. Och det lyckas man med. En hel rad tekniker finns representerade: målningar, collage, installationer, video, teckning och skulpturer av sten, metall, papper, hår och lackfärg. Bara listan är imponerande.Det mesta är sevärt, och de flesta kan nog finna någonting som tilltalar just dem. Själv blir jag lite extra förtjust i installationerna, som klarar lokalen oväntat bra. Eva C Björkmans Såld eller reserverad bjuder på ett enkelt och effektivt sätt in betraktaren till medskapande. På en vägg är en rektangel utmärkt med tejp, och inom det utmärka området får betraktaren placera röda och gröna klisterlappar av olika storlek. Verket anspelar, som titeln anger, på galleristernas traditionella märkning av sålda respektive reserverade verk. Här har akten av val krympts till det betydligt mindre kommersiella placerandet av de runda märkena.Carl G Torstenssons Make food not war, bestående av bland annat riskorn och förkolnat trä är också ett tydligt och sympatiskt statement. Precis som Johanna Lundins Drömslott, en konstruktion som mot två stora fotografier tagna från ett flygplan ovan molnen ställer en schablonartad slottsform i papp som dinglar från taket tillsammans med några silvriga ballonger.Utställningens höjdpunkt är ­Anders Rönnlunds videoinstallation !Si — No!. I form av en språkvideo av standarsnitt levereras en besk samhällskritik som kan gälla både på hemmaplan och utomlands,människoförakt är detsamma var man än befinner sig.I videon syns ett ansikte som repeterar glosor inklippt mot en bakgrund av turiststrand. Engelska och spanska varvas entonigt. Först den vanliga vokabulären av ja, nej, ursäkta och restaurangbesök. Det blir nästan lite tråkigt, men mot slutet av videon dyker det plötsligt upp en svensk röst lite lågt bakom glosorna. Och nu är orden inte lika trevliga: Tyskdjävel, blattedjävel, arabdjävel, judedjävel. Allt upprepat på spanska. I ett snabbt slag visar konstnären intoleransens röst i all sin fula ömklighet.