Livskampen iscensatt med allvar och humor

I Uppsalakonstnären Anna-Karin Brus bildvärld möts ytterligheterna. Saga och verklighet, dröm och vakenhet, natur och civilisation. Tekniken är oftast ett grisaillemåleri som får betraktaren att associera till gamla fotografier. En viss likhet i uttryckssättet finns hos en annan ung samtidskonstnär, Gunnel Wåhlstedt.
Men Brus förhåller sig betydligt friare till fotografin och använder dessutom inte sällan en collageteknik där fotografi kombineras med måleri; också i det avseendet är hon en gränsöverskridare och skapar en avsiktlig osäkerhet hos betraktaren.
I den utställning som just nu visas hos Galleri Agardh & Tornvall på Sibyllegatan 65 i Stockholm rör det sig dock uteslutande om måleri.

Hos Anna-Karin Brus är naturen i form av landskapsutsnitt själva spelplatsen för ofta dramatiska händelser där djuren spelar huvudrollerna som aktörer. Medan människorna framställs som antingen alienerade och främmande inför en obegriplig natur, eller uppträder som de herrar och hot de med vapnens hjälp är. Det råder dock knappast någon tvekan om vilka det är som är de egentliga segrarna i den kamp om livsutrymme och plats som iscensätts i måleriet. I ett par vanitasmålningar är det naturens egna lagar som råder med ty åtföljande vissnande och död.
Det är ett drama som kan tolkas såväl existentiellt som socialt, ekologiskt och politiskt. Alla aspekterna finns med i Brus mångtydiga måleri. I målningen Requiem är det skogens djup som sörjer en död liten fågel som syns i målningens förgrund, medan djuren i Harliv har skäl att frukta människan mer än naturen.

I den målning som gett utställningen dess namn, Gränsland, skymtar Uppsalas stadsprofil i siluett i bakgrunden med domkyrka och slott. Mot denna kuliss iscensätts ett märkligt drama där sagan och myten i form v en vit enhörning möter naturen i en björns skepnad. Men Anna-Karin Brus bilder är inga rebusar; gåtfullheten bevaras och några enkla svar ger inte hennes bilder. Däremot orsakar de en nyttig osäkerhet åt hos betraktaren som tvingas inse att rationalitet och saklig kunskap inte alltid beskriver naturens hela sanning.
Der finns också mitt i allvaret ett försonande stråk av humor i Anna-Karin Brus konst. Den som såg hennes utställning Återdahls i Uppsala förra året minns det lekfulla sättet att skapa ett konstens eget Ofvandahls och låta galleribesökarna bli aktörer i ett interaktivt konstverk. Inför måleriet har dessa roller övertagits av de gestalter som Brus placerat i bilderna. Men även betraktaren av hennes intelligenta måleri dras in i ett skådespel som ytterst handlar om livet på jorden, människans såväl som de andra djurens.

Livskampen iscensatt med allvar och humor

Uppsalakonstnären Anna-Karin Brus visar just nu en separatutställning i Stockholm där hennes djupt personliga måleri åter imponerar, skriver Cristina Karlstam.