Levande vax
Uppsalakonstnären Hanna Belings verk väcker fascination, men också obehag. Hon avbildar levande ting, men hennes skulpturer är samtidigt omisskännligt döda.- Om man skulpterar ett barn och sedan förstorar upp det blir det kanske inte så gulligt längre, utan skrämmande, säger hon.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- Det är viktigt för mig att skulpturen blir lik den verkliga personen. Men många säger att jag överdriver karaktärsdrag. Jag tar fasta på det som är intressant med personen, det man lägger märke till, och sedan förstärker jag det. Fast det är inga medvetna karikatyrer, förklarar hon.
Hanna Beling har bland annat utgått från människor i sin egen närhet. Hon har använt sina egna döttrar som modeller. Även före detta sambon och hennes nye fästman har blivit avbildade.
Det svåraste hon har gett sig på var ett självporträtt.
- Det var konstigt att skulptera sig själv. Jag tyckte att det kändes så nära. Jag störde mig så mycket på skulpturen att jag var tvungen att ställa undan den i ett år, berättar hon.
Hanna Beling nöjer sig inte med att bara avbilda människor, genom åren har också ett flertal djur tagit form i vax, plast eller silikon.
Jag har bland annat gjort grisar, en hyenaunge och en liten apa, en dvärggalago. Jag väljer medvetet djur som har mänskliga drag och till skillnad från människoskulpturerna så har mina djur pupiller. Man ska kunna möta deras blick.
För tillfället arbetar Hanna Beling med en förstoring av ett barnporträtt.
Från början var skulpturen tio centimeter hög. Nu ska den bli en meter och sextio centimeter. Det kommer att bli en rund och trind människa i vuxen storlek, nästan som en flickbuddha.
Hanna Belings utställning pågår fram till 8 januari.
Teatergalleriet, vernissage lördag