Landskap, minnen och reflektion

Peter Dahl är fortfarande verksam som konstnär, men tillhör med ålderns rätt konsthistorien. Där intar han en plats bland senare hälften av 1900-talets oljemålare. Under 1990-talet slutade Peter Dahl att sälja sin konst på gallerier. Numera ställer han bara ut på museer.
På Bror Hjorths hus visas nu 14 målningar han själv äger: ett utmärkt tillfälle att orientera sig i Dahls måleri och fördjupa sig i spridda delar av hans rika bildvärld. Den sammanhållande faktorn är att just dessa 14 målningar fanns till hands att visa.

Ofrånkomligen är det skickligt oljemåleri. Bland motiven dominerar landskap i typisk Dahlsk tappning: landskapet som känslovärld möter vad ögat ser. Någon naturromantiker är inte Peter Dahl. Men nostalgi och längtan finns i flera av hans bilder och själv beskriver han dem som minnen. Två av dem utgörs av utsikter från den stora ateljén i Aspudden, där Peter Dahl arbetade under sina mest produktiva och framgångsrika år mellan 1975 och 2000. Båda är utsikter över ett vintrigt Stockholm, den ena upplyst av stadens ljus, den andra i grå skymning.
Vintern möter också i den stora målningen Tomteboda rangerbangård från 1995-96. Peter Dahl har memorerat motivet från Essingeleden, som han åkte över varje dag på väg till ateljén. Målningen väcker minnen också hos mig, som under en tid kring 1990 dagligen hade utsikt över rangerbangården från Bonnierskrapan på Torsgatan.

Mer hotfulla inre landskap är den skrikigt gröna Parklandskap från 1999 och den röda Stammar från 1998.
Trångt är en skräckfylld målning från de europeiska krigsåren 1991-92. Klaustrofobiskt hoppträngda kroppar för tankarna till massgravar och utrotningsläger.
Åtta vid bordet från 2008 är också en olustig målning. Den en gång så radikale Peter Dahl har omfamnats av det tjusiga och välbeställda etablissemanget, och kanske har det inte alltid varit så roligt att representera sin konst i dessa sammanhang.
Ljus är däremot Min farmors hus 1, målad i en impressionistisk teknik med gula färger. Ett barn vandrar på gångvägen ner från huset. Här vistades Peter Dahl många av sin barndoms somrar. Granne med farmor bodde den åldrade och isolerade Edvard Munch. Peter Dahl träffade aldrig honom, men visst går stråk från Munch igen i hans måleri.

Det är lätt att beundra Peter Dahl för hans tekniska skicklighet, förmågan att i sitt måleri väcka känslominnen och skapa kontakt. Så är det i Vadstället från 1991-92. Två upplysta, åldrade människor vadar i mörka vatten till dödsriket. För Peter Dahl föreställer de hans farbror och dennes hustru. Farbror hette Chrix Dahl och var en rekorderlig man, det är lätt att förstå. Men varje betraktare kan fylla de ljusa gestalternas avvaktan inför döden med egen betydelse.
Chrix Dahl var också konstnär och hade sin ateljé mellan farmors hus och Munchs. Han var den som introducerade den lille pojken Peter i måleriets värld. Och av det blev ett konstnärskap som kan tilltala många i sin förmåga att förena fantasi och existentiell reflektion i en lättillgänglig bildkonst. Uppsalaborna kan tacksamt ta emot Peter Dahls måleri hos Bror Hjorth, en gång i tiden hans beundrade lärare på Mejan.

Landskap, minnen och reflektion

Peter Dahl ställer ut hos sin gamle lärare Bror Hjorth. Det är en lättillgänglig bildkonst som kan tilltala många i sin förmåga att förena fantasi och existentiell reflektion, skriver Anna Nordlund.